Citerade från Stora boken Svenska upplagan

Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi hade förlorat kontrollen över våra liv.

Vi kom till insikt om att en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.

Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattande Honom.

Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.

Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.

Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna dessa karaktärsfel.

Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.

Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.

Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.

Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud -sådan vi uppfattade Honom -varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och stryrka att utföra den.

När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskapvidare till andra alkoholister och tillämpa dessa prinsiper i alla våra angelägenheter.

Slut citat

Citerade ur "Anonyma alkoholister blir myndigt"

Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand. Personligt tillfrisknande beror på sammanhållningen inom AA.

För vår grupp finns bara en högsta auktoritet - en älskande Gud, såsom han kommer till uttryck i vårt gemensamme grupp samvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare , de styr oss inte.

Det enda villkoret för deltagande i AA är en önskan om att sluta dricka.

Varje grupp bör vara självstyrande - utom i angelägenheter som berör andra grupper eller AA som helhet.

Varje grupp har endast ett syfte - att föra budskapet vidare till de alkoholister som fortfarande lider.

En AA grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera eller låna sitt namn till närbesläktade sammanslutningar ellr utomstående företag, annars kommer problem med pengar, egendom och prestige skilja oss från vårt usrsprungliga syfte.

Varje AA-grupp bör vara helt självförsörjande och vägra ta emot stöd utifrån.

Anonyma Alkoholister bör alltid förbli icke-professionella, men våra servicecentra kan anställa personal för speciella uppgifter.

AA som sådant bör aldrig organiseras , men vi kan tillsätta styrelser och kommittér för service - dessa är direkt ansvariga inför dem de tjänar.

Anonyma alkoholister tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA:s namn aldrig dras in i offentliga tvister.

Vår kontakt med allmänheten är baserad på rörelsens egen kraft snarare är på direkt propaganda. Vi bör alltid iaktta personlig anonymitet i förhållande till press, film, radio och TV.

Anonymitet är den andliga grundvalen för våra traditioner och påminner oss ständigt om att sätta princip för person.

Slut citat.

Först av allt vill jag säga följande - Om du som läser detta befinner dig i början av din

nykterhet och att den baserar sig på ett deltagande i AA så anser jag att du bör:

1. Vänta ett tag med att läsa denna skrift.

2. Om du trots allt läser detta så bör du fortsätta att gå till AA (Eller NA eller .....)

om detta är det som krävs för att din nykterhet skall upprätthållas.

3. Om du som läser detta är anhörig så gäller i princip samma sak.

Det är viktigt att du som läser detta gör skillnad på programmets tankar och värderingar och den hjälp och det stöd som samvaron med medlemmarna i gruppen kan ge. Det är alltså programmets värderingar och ursprung som jag ifrågasätter INTE de enskildamedlemmarna.

Det är alltid förenat med problem att kritisera en rörelse som bevisligen hjälper många. Speciellt svårt blir det i fallet med Tolvstegsrörelsen då den verksamma beståndsdelen till stor del bygger på att deltagaren tror på att det hjälper. I det ögonblick som en person som tror på programmets verkan får sin Tro satt i gungning så finns det en risk att personen återfaller. Detta får dock inte innebära att man blundar för eventuella nackdelar med tolvstegsprogrammet. Men man bör vara försiktig med för vem man presenterar detta materialet. Jag skriver inte detta i första hand för de personer som befinner sig inom rörelsen och för vilka programmet "Fungerar". Min intention är att personer som befinner sig i remmiterande position skall bli uppmärksamma på att Tolvstegsrörelsen har en baksida som för vissa innebär att dom hamnar "Ur askan i elden".

En annan förhoppning med detta dokument är också att väcka en debatt som jag hoppas kan bli konstruktiv och som kanske kan leda till att det skapas fler alternativ för både de som har problem med olika droger samt deras anhöriga. Jag är dock fullt medveten om att många kommer att känna sig hotade av det som presenteras på kommande sidor. Min egen bakgrund inom programmet finns i ACoA och AlAnon. Personligen har jag haft nytta av min tid i programmet även om jag hela tiden har varit kritisk mot programmet som sådant. Men den värme och den gemenskap som jag har mött inom ACoA och AlAnon har varit till stor hjälp för mig men ...... .

Jag har under hösten -96 i form av ett Alu projekt försökt att finna svar på en del frågor som jag har haft rörande Tolvstegsrörelsen. Frågorna har sitt ursprung i fenomen som jag själv har observerat i de olika Anhörig grupper som jag själv har varit med i under åren 93 - 95.

Själv lämnade jag rörelsen - 95 för att starta en anhörig grupp utan programmet och

stegen.

Min personliga slutsats idag av det som jag har fått fram genom att läsa forsknings rapporter om alkoholism samt att studera AA litteraturen (Främst "Stora Boken" och "Anonyma Alkoholister" blir myndigt) är att kan betraktas som egen form av "religion/andlighet" och att den även kan betraktas som en förlängning av den rörelse som den växte fram ur Oxfordgrupprörelsen.

Vidare kan man konstatera att det sätt på vilket tolvstegsrörelsen har konstruerat sitt värderingssystem kan innebära att vissa personer fastnar i programmet och stegen. Man kan säga att det finns många vägar som leder in i programmet men inga naturligt leder ut. Programmet förutsätter ett livslångt deltagande i grupper. För vissa personer kan detta kanske vara nödvändigt men för många blir det en fastlåsning till grupperna som kan liknas vid den låsning som många sekter påstås utsätta sina medlemmar för.

Innan jag går vidare så vill jag betona att jag inte tror att man medvetet har utformat Tolvstegsprogrammet för att "Snärja någon". Om det trots allt blir så för vissa, kanske många, tror jag att det beror på en rad samverkande faktorer.

Jag tror (Hoppas) inte att dom som grundade AA kunde förutse hur vissa av komponenterna skulle komma att samverka och vilken effekt detta samspel skulle innebära för en del medlemmar. Om du som läser detta tänker dig programmet som en "juridisk person" så kanske det blir lättare att separera programmet från medlemmarna. Jag tror inte att det råder någon som helst tvekan om vilken nytta AA och tolvstegsprogrammet har gjort under de drygt 60 år som man har verkat. Men det finns även en baksida. Det är denna baksida som jag vill försöka att belysa.

Min utgångs punkt i denna undersökning är anhörig perspektivet eftersom det är min bakgrund. Det kan utifrån denna synas märkligt att jag ägnar så mycket plats åt AA. Orsaken att jag gör detta är att programmets väg till dom anhöriga går via Oxford- grupprörelsen - AA - Al-Anon - ACOA - CODA osv. De olika Tolvstegsgrupperna baserar sig ju på AA´s program så därför har jag till stor kommit att koncentrera mig på texterna som finns inom AA. Likheterna mellan dom olika stegböckerna och texterna är dessutom såpass stora att det skulle bli en lång upprepning av samma sak om man granskade grupperna en efter en. Även inom anhörigrörelserna uppmanas man att besöka öppna AA möten och att studera Stora Boken.

Jo, grupperna vänder sig till människor som befinner sig i nöd. Missbrukare och deras anhöriga söker ofta upp en tolvstegs grupp när deras egen situation är akut. I det läget orkar de flesta människor inte vara kritiska och granska värderingarna hos den organisation som erbjuder hjälp. Tolvstegsgrupperna påstår sig vara ickereligiösa. Man säger att man är ett "Andligt" program men efter att ha läst Stora Boken och funnit att ordet "Gud" nämns ca: 167

gånger till och med sid:197. Om inte detta är ett tecken på en religös anknytning så undrar jag vilka kriterier man måste uppfylla för att bli kallad religiös. Dessutom så var den organisation som AA hämtade merparten av sitt program ifrån uttalat Kristen med protestantisk grund.

De människor den hjälpsökande möter i en tolvstegsgrupp befinner sig i en liknande situation. Den hjälpsökande kommer därför naturligt att identifiera sig med de andra personerna i gruppen. Detta är i och för sig inget problem. Tvärt om, identifikationen är en av beståndsdelarnasom ger en självhjälpsgrupp sin styrka - delandet av de gemensamma problemen. Men om gruppen är bärare av ett värderings system med ett annat mål än bara självhjälp så blir situationen en helt annan.Som ny i gruppen finns det en risk man att ganska okritiskt tror att det som de "äldre" medlemmarna säger är sant. Dessutom så utstrålar "Oldtimers" i programmet ofta en form av "Sinnesro" som verkar eftersträvansvärd vid en första anblick. När det kommer en ny till ett tolvstegs möte brukar de flesta på det mötet betona hur mycket dom har blivit hjälpta av Programmet.

Man betonar hur eländigt livet var innan man mötte Programmet kontra hur fint livet är nu sedan man har mött detta fantastiska Programmet. För den nye är det väldigt svårt att bedöma sanningshalten i dessa påståenden. Dessutom är ofta så desperat att man är villig att pröva vad som helst för att komma ur sin situation. Detta gäller oavsett om man är anhörig eller missbrukare.

Om det som sägs i Tolvstegsprogrammet är sant så är det ju inget egentligt problem. Men om programmet inte är så verksamt som man påstår så blir läget ett helt annat. Programmet utlovar - Bara man följer "Dessa andliga principer" så väntar ett nytt och fantastiskt liv. Stämmer verkligen detta överens med verkligheten?

Av program-människor får man ofta höra - "Kom tillbaka det fungerar". Men jag anser att ordet "Fungerar" i detta fall står helt odefinierat. Ett ord som "fungerar" får sin mening först när det sätts in i sitt sammanhang. Om jag säger - Min bil fungerar - är det inte säkert att en annan person hade haft samma åsikt. Det beror ju på vilka krav man ställer på en bils funktion för att den skall få lov att kallas "Fungerande". Men för den som söker hjälp hos en tolvstegsgrupp är det svårt att få ett klart grepp om vad som menas med "Fungerar".

Det man som ny möter är ett antal människor i samma situation som säger att dom har haft en oerhörd nytta av att följa programmet och att deras liv är mycket bättre idag. Vilket i många fall stämmer helt eller delvis. Det som dock sällan syns ,eftersom dom sällan finns kvar, är dom som inte har haft någon nytta av programmet eller har tagit skada av det.

Om man skulle göra en enkätundersökning av programmet skulle man antagligen få ett nära nog 100 % positivt utfall eftersom man aldrig kommer att få något svar av dom som inte anser sig ha haft användning för stegen eller gruppen. Dom finns nämligen inte kvar.

Detta förhållande ser dock inte nykomlingen. Att missbrukaren och den anhörige skulle kunna bedöma hur effektivt programmet är och vad det står för är näst intill omöjligt om dessa samtidigt befinner sig i en akut kris.

Ett annat skäl till att jag vill skriva ned mina funderingar är att rörelsen bäst förstås inifrån. Det är svårt, näst intill omöjligt, att studera rörelsen utifrån. Då grupperna är slutna och anonyma är det bara deltagarna som igentligen vet hur rörelsen fungerar. Dessutom är det nog så att den bild som förmedlas utåt till allmänheten inte stämmer helt överens med hur rörelsen fungerar internt i grupperna. Om man läser tidningarna får man intrycket av att grupperna inte är speciellt "Religiösa". Detta stämmer inte med mina erfarenheter.

Vidare kan man konstatera att inom AA - Minnesota modellen säljer man sin metod ganska välorganiserat och effektivt. De som skall fatta beslut om upphandling får bara tillgång till de uppgifter som AA´s representanter lägger fram. Eftersom arbetssituationen är så pressad i dag är det näst intill orimligt att begära man skall orka granska de siffror och det material som försäljarna för AA - Minnesota modellen presenterar.

Under rad av år har AA och anhöriggrupperna i stort sett varit ensamma aktörer. Men i

dag ser situationen helt annorlunda ut.

I USA finns det ett antal alternativa organisationer med olika inriktning. Tyvärr har ingen av dessa letat sig hit ännu men koncepten finns och för den som vill är det bara att importera och anpassa för vår kultur.

Alla dessa grupper finns representerade på Internet för den som vill läsa mer.

Rational Recovery.

SOS Secular Organizations for Sobriety

SMART

Women for sobriety

Mfl.

Ett bra sökord är Recovery home page, Web of addictions.

En kommande källa till information är undersökningen MATCH som publiceras inom kort. I denna undersökning har man försökt att ta reda på om matchningshypotesen håller. Enligt preliminära uppgifter så blev utfallet det gamla vanliga. Ingen egentlig skillnad mellan olika typer trots matchning.

Det som dock gör undersökningen extra intressant är man har jämfört 12 stegs behandling typer av behandling som finns inom de alternativa självhjälps grupperna. Eftersom det inte verkar vara någon större skillnad på utfallet så kan det vara av intresse att verka för att vi får hit några av alternativen så att valfriheten ökar.

För den som vill få en överblick över tolvstegsfältets omfattning så är Internet ett utmärkt hjälpmedel. Här finns alla grupperna representerade inklusive dom som är alternativ.

Det finns ett antal mailinglistor och myhetsgrupper där det förekommer en livlig debatt. En mycket intressant lista är Smartec@sjuvm.stjohns.edu. Den administreras av Smartrecovery och i dess arkiv kan man finna debatter som tydligt visar vilken kamp vissa har fört för att komma ur AA.

Andra källor för studier är Usenet grupperna: Alt.recovery.. Det finns några olika bl.a.

AA, Adult-children.

För egen del anser jag att det är ett absolut krav att gruppen eller organisationen är tydlig vad det gäller innehållet i den hjälp som man erbjuder.

Med tanke på den hjälpsökandes sårbarhet borde det vara hjälpgivarens skyldighet att "Varudeklarera" sin hjälp så att den som söker hjälp ges en rimlig chans att avgöra om det som erbjuds stämmer med dom egna grundvärderingarna.

Att utnyttja gruppen missbrukare och deras anhöriga som rekryterings bas för en organisation med andra mål än att hjälpa individen är oetiskt och oförsvarligt. Tyvärr sker det allt för ofta av olika sekter i vårt samhälle.

Den stora frågan blir då - Hur förhåller det sig med Tolvstegs rörelsen vad det gäller syftet med organisationen.

Är man en renodlad självhjälps rörelse eller har man även andra syften med sin verksamhet?

Det är svårt att ge ett entydigt svar på denna fråga men jag anser att det finns så många frågetecken kring tolvstegsrörelsen att det finns all anledning att se närmare på vad som står i texterna och att försöka klarlägga vad AA´s koppling till Oxford-grupprörelsen kan få för betydelse för den enskilde. Speciellt vad det gäller anhöriggrupperna kan man ställa sig frågan om inte dessa är mer eller mindre en direkt fortsättning på Oxfordgrupprörelsen dock med anhöriga som rekryterings grupp.

I Stora boken finns det indikationer på att om man inte fick med alkoholisten till AA (Oxford till 1937) skulle man i alla fall försöka få den anhörige att leva efter dess principer.

"Även om en alkoholist inte vill samarbeta, finns det inget skäl till att du skulle

negligera hans familj. Du bör fortsätta att vara vänlig mot den. Familjen bör

erbjudas ditt sätt att leva. Skulle de acceptera och leva efter våra andliga principer,

så finns det en mycket större chans för familjens "Överhuvud" att tillfriskna. Och

även om han fortsätter att dricka, kommer familjen att finna livet lättare att leva."

(Stora Boken Svenska upplagan sid 89)

Man bör hålla i minnet när man läser Stora Boken att den skrevs 1938-39. Bara ett år efter det att AA hade brutit med Oxford-grupprörelsen. Detta skedde till dels motvilligt från AA´s sida. När man säger - "Erbjudas ditt sätt att leva" betyder det antagligen att den anhörige skulle gå med Oxford-grupprörelsen. Al-Anon fanns ju inte vid denna tid. Det är antagligen på det viset att de "andliga principer" det talas om i Stora Boken är synonymt med Oxfordgrupprörelsens ideer.

I början av AA´s historia kan man inte tala om AA som egen en rörelse utan snarare rörde det sig om att vissa av Oxfordgrupprörelsens medlemmar var tillnyktrande alkoholister som försökte att hjälpa andra alkoholister och deras anhöriga med hjälp av Oxford grupprörelsens idéer.

Idag när inte medvetandet om vad Oxfordgrupprörelsen stod för finns kvar så verkar det som om "Dessa principer" skulle vara utvecklade av AA själva. Så är dock icke fallet. Vissa delar har AA själva utvecklat men merparten av innehållet i stegen har sitt ursprung i Oxfordfruppens ideologi och teologi.

Det verkar som om man inom kommuner och social tjänst har svängt från att tidigare ha varit ganska negativa till AA - Minnesota modellen till en mycket mera positiv inställning.

Kanske beror detta på att man ser en möjlighet att spara pengar genom att stärka AA´s ställning och därigenom kunna satsa på självhjälp

Företrädare för AA´s synsätt har också under ett antal år fått allt mer utrymme i pressen och mycket av den information vi får angående alkoholism och dess orsaker följer AA´s modell och synsätt. Det dock finns många tveksamheter kring hur sann denna modell är. Det verkar för närvarande som om en del av de privata behandlings hemmen har ekonomiska problem. Detta är säkerligen en spegling av att man sparar överallt i samhället. Det har tills nu varit så att AA spridning i landet har varit tätt knuten till Minnesota modellens introduktion och genomslag i landet.

Från att före 1980 talet ha varit ett 10 tal grupper har AA vuxit till 421. (1994: Karin Helmersson-Bergmark, AA i Sverige,1995) Idag finns det förmodligen ännu fler. Samma utveckling gäller antagligen dom övriga tolvstesgrupperna.

Det som avgör hur stort AA blir är ju hur rekryteringen sker. Om alkoholkliniker och socialtjänst mfl skulle sluta att skicka folk till AA skulle nog rörelsen krympa ihop med tiden. Nu är dock chansen för att detta skall ske inte så stor eftersom många inom AA söker en ny karriär som Alkoholterapeuter. Ett tänkbart arbetsfält för dessa Addictologer kan bli socialtjänsten om inte Minnsotahemmen förmår att bereda tillräckligt med arbeten.

Tolvstegs rörelsen i sin helhet har vuxit mycket snabbt under 80 - 90 talet och man har startat ett antal olika grupper.

I USA finns det ca: 200 olika typer av grupper. Man har till och med börjat använda programmet inom psykvården Dock har det i USA också kommit fram en hel del kritik mot programmet. Denna kritiska hållning har inte nått hit än men kanske speglar min undersökning en del av denna kritik

Vissa anser att Tolvstegs rörelsen är en sekt. Det finns en bok av Charles Bufe (AA cult or cure) där denna fråga ställs. Jag har inte lyckats finna den i Sverige men enligt dom jag har frågat på internet så är hans svar att det inte rör sig om en sekt.

I boken "More revealed" så anser dock författaren (Ken Ragge) att AA kan betraktas som en sekt. Men man kan ju dock undra hur det står till eftersom frågan överhuvudtaget har väckts. Såvitt jag kan förstå finns grundmaterialet till ett sektliknande beteende inbyggt i programmet. Den organisation, Oxford-grupprörelsen, ur vilken Bill W. hämtade många av sina ideer hade idag antagligen betraktats som en sekt.

"De flesta av grundidéerna hade kommit från Oxfordgrupperna, William james och

Dr Silkworth" (Anonyma Alkoholister blir myndigt sid 169.)

Många mådde väldigt dåligt av den fokusering på skuld och synd som Oxfordgrupprörelsen företrädde. Jag frågar mig om det är bra att ha en behandlings form som bygger på tron på Gud. Även om individen själv får definiera sin egen Gudsbild så finns inte alternativet att inte tro. Trots att om man säger att man inte är religiösa så ges inte deltagaren något alternativ. Speciellt inom AA kan man lite tillspetsat säga att valet som ges är.

Om man tar till sig detta budskap så är det inte speciellt konstigt om det utvecklar sig sektliknande tankegångar inom rörelsen, medlemmarna tror ju på att om man själv eller någon annan slutar att gå i gruppen - går man under. Detta att koppla överlevnaden till deltagande i programmet blir ju i sig en låsning för individen.

När det gäller anhörig grupperna har man övertagit AA´s sjukdoms begrepp. Den anhörige anses ha insjuknat i "Medberoende" denna sjukdoms anses i princip vara lika obotlig som Alkoholismen och kräver därför ett livslångt deltagande.

Jag tänker försöka att visa vilka olika delar som utgör byggstenarna i det värderings system som utgör tolvstegs programmet. Det har tagit mig lång tid att penetrera dom olika delarna och det som ständigt följer mig är en känsla av osäkerhet om huruvida jag tolkar det som jag läser på rätt sätt.

Som jag ser det så uppstod AA i skärnings punkten mellan:

• Oxfordgruppens värderingssystem och teologi.

• Dr Silkworths teori om att alkoholism är en obotlig allergi som drabbar vissa

människor.

• Jungs uttalande om att endast en religiös omvändelse kan rädda en långt gången

Alkoholist.

• Bill W´s egen starka upplevelse i sin egen omvändelse. "Bill´s hot flash"

Ett märkligt fenomen inom Tolvstegsrörelsen som det tog lång tid innan jag såg och förstod (?) är följande:

Programmet är inte ansvarigt för vad en medlem gör i dess namn.

"Vi kunde helt enkelt inte ta risken att låta medlemmar agera som självutnämnda

frälsare och representera AA inför allmänheten.

(Anonyma Alkoholister blir myndigt sid: 142)"

"Om bara en enda sådan person skulle bli full på allmän plats eller lockades att

använda AA´s namn för sina egna syften, skulle skadorna kanske vara

permanenta."(Anonyma Alkoholister blir myndigt sid: 142)

Detta innebär är att man inte hålla AA och AA´s ideer ansvarigt för vad en enskild medlem gör. Ingen medlem tillåts att tala i AA´s namn. Alla som propagerar för AA skall betona att dom gör det i egenskap av sig själva inte som officiella representanter för AA. Detta har en naturlig förklaring i att man tidigt inom AA förstod att om en enskild medlem förknippades med AA och sedan spårade ur skulle AA som organisation inte bli särskilt långlivad. Alltså skiljer man stenhårt på AA som ide och den enskildes värderingar och person.

Den något absurda (Och antagligen inte förutsedda) bieffekten av detta blir att det inte går att kritisera AA som organisation för en enskild medlems handlande ÄVEN om orsaken till dennes handlande har sin rot i de ideer och värderingar som AA har lärt honom eller henne. Jag tror att inom de flesta andra områden i vårt samhälle håller vi både individen och organisationens ideer ansvariga om något går fel.

Jag har vid ett antal tillfällen försökt att göra programmet ansvarigt för vad som händer

men jag får alltid svaret att:

- Om något går fel beror det på att individen misstolkar programmet.

Man skulle kunna säga att Tolvstegsrörelsen har satt sitt eget program på en piedestal där det är helt oåtkomligt. Till viss del är detta en följd av att om människor inte tror 100 % på att programmet fungerar så gör det antagligen inte det heller.

Alltså en av grundpelarna för rörelsen är programmet anses fungera för alla som arbetar med det, om någonting går fel är det den enskildes det beror på - "Programmet är perfekt". Detta är en av de faktorer som gör att jag inte tror att rörelsen kommer att kunna förändras inifrån (Eller utifrån heller för den delen).

Det enda man kan göra är att upplysa allmänheten om hur det förhåller sig med AA´s koppling till Oxford-grupprörelsen samt att visa på att vissa av dogmerna (Sjukdomsbegreppet) inte har något större stöd i forskningen av idag. Det man också kan lyfta fram är tveksamheterna kring AA´s inre sätt att fungera kontra vad man utåt påstår att man är.

Personligen uppfattar jag det nästan så. En av bieffekterna när man separerade "Programmet" från medlemmarnas potentiellt skadliga inverkan har blivit att Programmet kan uppfattas som en egen "juridisk" person.

Därför väljer jag att hålla "Programmet" ansvarigt inför hur det påverkar sina medlemmar.

Det jag först och främst ifrågasätter är de värderingar och idéer som "Programmet" förmedlar till sina anhängare. Om det hade funnits en ansvarig styrelse hade man kunnat ställa dom till svars, men det sätt på vilket Tolvstegs rörelsen är uppbyggt gör detta svårt för inte att inte säga omöjligt. Idag anses dessutom programmet att vara, om inte direkt skrivet av Gud i alla fall inspirerat av Gud.

"Vi vet att han med oss utropar: "Se vad Gud har skapat"."

(Anonyma Alkoholister blir myndigt sid: 81)

"Men ingen kan tvivla på att det är Gud som har gjort AA till vad det är

idag."(Anonyma Alkoholister blir myndigt sid:280 )

Det har nu gått ca. 60 år sedan Bill W, Dr Bob , Rev Samuel Shoemaker mfl. skrev programmet. Oxfordgrupprörelsen är glömd och dess överlevande gren (Utöver Tolvstegs rörelsen) M.R.A är en liten rörelse. När människorna är borta så börjar myterna ta form och om några år finns det knappast några ögonvittnen kvar. I det läget är det lätt hänt att myten blir till sanning.

Jag tror därför att det är en gångbar beskrivnings modell att se Programmet som "Levandes". Medlemmarna är bärare av programmet på samma sätt som en dator är "Värd" för sina program. Jag anser dock att programmet innehåller en del felaktigheter som i vissa fall för det med sig att enskilda medlemmar beter sig på ett sektliknande vis. Jag tror att orsaken till detta är programmets konstruktion. Därför väljer jag att hålla programmet ansvarigt. De enskilda medlemmarna kämpar ju i de allra flesta fall för sin överlevnad och jag anser därför att man kan ställa mycket höga krav på ett program som säger sig vilja hjälpa dessa människor.

Det råder nog ingen tvekan om att programmet fungerar för vissa. Hur stor procent som blir hjälpta av programmet vet nog ingen. Dessutom varierar det nog väldeliga hur man blir hjälpt. En personlig iakttagelse från anhörigsidan:

• Ju mer en person kan distansera sig från programmet och ju mer man omformar

och omtolkar det desto bättre fungerar det.

I detta fall kanske man hämtar mera näring från människorna i programmet än från programmet självt. En av dom stora fördelarna med Tolvstegsrörelsen är den trygghet som finns på mötena. Det finns skrivna och oskrivna regler för hur man skall uppföra sig gentemot varandra. Dessa regler respekteras oerhört väl och fungerar som en motvikt till det kaos som dom individuella medlemmarna ofta befinner sig i. Det starka regelverket är gruppens styrka men samtidigt dess svaghet eftersom den som inte passar in i mallen tvingas in i den vare sig man vill eller inte.

Min egen erfarenhet av på vilket sätt det "Fungerar" kan delas in i tre grova kategorier.

• Den "Troende". Detta är personen som tror fullt och fast på programmet och

tillämpar det i sitt liv. Denna person finner trygghet och struktur i programmet och

gruppen. Dessa personer blir ofta sk Oldtimers. Rörelsen blir en del av det egna

livet. I denna grupp finns antagligen merparten av "Ledarna" och dom som gör en

karriär av Programmet.

• Den "Fristående" medlemmen. Denna kategori tar inte så hårt på programmet och

stegen. Man omformar och omtolkar friskt så att programmet stämmer med dom

egna värderingarna. Denna Kategori går så länge som det känns befogat och slutar

sedan för att gå vidare i livet utan gruppen. Det finns dom som aldrig använder

sig av stegen utan bara går i gruppen. Men för att klara att hålla undan

programmet får man vara tämligen stark.

• Den "Skamstyrda". Denna person följer programmet lika troget som gruppen

troende. Men eftersom man redan är skuld och skam tyngd så fastnar man i

programmets betoning på dom egna felen. Man klarar av olika anledningar inte av

att distansera sig och göra om programmet. Denna person kan gå länge i

programmet men för eller senare så orkar man inte mer och utan slutar med en

känsla av att ha misslyckats. - Om jag bara hade jobba mer så hade det säkert gått.

Det måste vara jag som är hopplös.

Detta är grova generaliseringar och gäller givetvis bara om mina egna observationer med de begränsningar som det innebär på generaliserbarhet. Hur många som börjar respektive stannar kvar vet man igentligen inte. I "Broadening the base of treatment for alcohol problems" (IOM 1991) så finns det en siffra för hur många som är kvar i AA efter 1 år - 20% . Hur många av dessa som uppnår långvarig nykterhet vi inte. Vad det gäller anhörig grupperna så har jag inte sett några pålitliga siffror utöver Provitas - 90% av deltagarna i Familjegrupperna säger sig ha haft nytta av dom.

AAs "Behandling" innehåller en rad byggstenar som alla är tätt sammanlänkade. Samma byggstenar finns i modifierad form inom de andra programmvarianterna, men tydligast blir dom nog inom AA. Alla delarna i rörelsen behöver inte innebära att det blir problem. Det är när dessa olika delar får samverka som det uppstår korsbindningar. Effekten av dessa bindningar gör att jag anser att man till viss del kan tala om Tolvstegsrörelsen som en sekt.

Jag vill dock påstå att de principer man tog över från Oxfordgrupprörelsen på egen hand innehåller grundmaterialet till en sekt. Hade Oxfordgrupprörelsen uppstått idag hade den antagligen fått utstå samma kritik som t.ex Livets Ord och liknande lagiska väckelserörelser.

Men på ett sätt blir bindningen till en tolvstegs grupp ännu starkare än inom Oxfordgrupprörelsen eftersom man använder rädslan inför döden som en kvarhållande kraft.

Än mer tveksamt blir det när man kopplar ihop AA´s idéer med behandlingscenter som använder stora delar av programmet. Att starta behandlingshem och att bli "Addictolog" har blivit en karriär möjlighet för inbitna AA Troende. Det finns också en fullt förståelig frälsnings tanke inbyggd i rörelsen. Man vill att alla andra skall få del av den egna "Lyckan".

Fullt begripligt blir inte programmet förrän man förstår hur dom olika delarna i programmet är sammansatta och hur dom samverkar. Jag har under hela min tid i programmet försökt komma fram till om det finns en ide som programmet är centrerat kring.

Jag har prövat att sätta olika delar av programmet som nr 1 men vanligtvis har det inneburit att jag har hamnat i en logisk återvändsgränd. Man kan likna det vid att ha en mängd enskilda formler som vet har en gemensam bas. Dock är denna bas inte synlig. Inte omedelbart i alla fall. Den senaste tiden har jag dock fått en växande känsla av att det finns en "Grundformel" som alla dom andra delarna i programmet är länkade till. Orsaken till att jag inte har sett den är dels att den inte presenteras som sådan i litteraturen, dels att den står i konflikt med en "sanning" som hävdas inom programmet - Tolvstegs programmet är inte en religiöst.

Det faktum att man hävdar detta så bestämt har gjort att jag tittat åt ett annat håll. Under en lång tid så var det min uppfattning att det var Oxfordgrupprörelsens inflytande som gjorde att jag kände mig tveksam till programmet. Men enbart kopplingen till denna rörelse räcker inte som förklaring till att programmets olika funktioner, positiva såväl som negativa.

Många gånger är en grundformel så enkel att man missar den. Oftast letar man ju efter en mera komplicerad struktur. Sedan en tid anser dock jag att det finns en tämligen enkel "grundsanning" vilken programmet är byggd utifrån. Jag väljer att sätta citat tecken då jag personligen inte anser att denna grundtanke är "Sann". Men oavsett dess överensstämmelse med verkligheten så anser jag att den förklarar programmets struktur och tankegångar. Ju mer jag testar värderingarna utifrån denna grundtanke desto mer känns det som att programmet "Håller ihop". Dock anser jag att "Håller ihop" i detta fall bara betyder att tankegångarna blir förklarliga inte att programmet håller för en närmare granskning.

När man bygger ett program, oavsett slag, gäller det att de grundantagande som man baserar det på är korrekt. Även om man tar in fungerande och korrekta byggstenar i programmet så kan dessa komma att omformas och färgas av programmets grundtanke. I positiv rikning om programmet står på en god grund, i negativ riktning om grunden är osund. Det skulle antagligen gå att bygga en matematik som internt håller även om den bygger på att 1 + 1 = 3. Långt upp i sådan struktur skulle finnas områden som gav nästan rätt svar men för eller senare så slår grundfelet igenom och drar svaret snett.

Vad anser jag då är programmets absoluta grundtanke som allting annat utgår ifrån?

Denna grundtanke finns uttalad i citatet av Jung och kan förstås ur Bill´s och dom andras "Storys". Men mot denna tanke står det faktum att man i början av STB påstår att man INTE är religiösa. Man ger alltså dubbla budskap. Utifrån denna grundtanke så anser jag att programmets konstruktion är fullt förståelig.

Nu kommer nästa MYCKET VIKTIGA fråga.

Är det sant att ""Endast en religiös/andlig omvändelse kan rädda en"Riktig/Äkta alkoholist."? Beroende på vilket svar man får på denna fråga uppstår nya frågor.

Om svaret är - NEJ, det är inte sant för alla alkoholister - då faller programmet till stora delar ihop. Det går ju då inte att försvara att alla borde få AA Minnesota behandling. Genast uppstår en rad nya frågor om t.ex.

• Vem har nytta av programmet?

• Vem bör få annan behandling?

• Borde man omforma vissa delar av programmet?

Och så vidare.

Om svaret är Ja - Enda utvägen för en "riktig alkoholist" är en religiös omvändelse. Är då programmet och Oxfordgrupprörelsens idéer den bästa vägen att uppnå denna omvändelse?

I bägge fallen finns det skäl att fråga sig hur programmets värdering påverkar medlemmarna?

Om mitt antagande om programmets grundtanke stämmer är det viktigt att noggrant undersöka sanningshalten i programmets kärna. Stora delar av missbruksvården och anhörigbehandling har sitt ursprung i denna tanke och det medföljande programmet. Om denna grundtanke inte är sann så innebär det att många människor påtvingas ett religiösttänkesätt under en terapeutisk förespegling.

Vem är riktig alkoholist?

Stora Bokens definition är ungefär som följer:

• Alla som inte kan sluta utan hjälp är riktiga alkoholister.

• Den som kan sluta på egen hand är inte riktig alkoholist.

Det finns många människor som har besegrat sitt missbruk tack vare en stark andlig/religiös upplevelse. Men antagligen lika många eller fler som har slutat på andra sätt. En grupp som inte näms så ofta är dom som fattar ett eget beslut och slutar från en dag till nästa. Se IOM "Broadening the base of treatment for alcohol problems:

sid 153.

"some people with alcohol problems overcome them without formal treatment;

some people who recieve formal treatment have worse problems afterwards.

(se sid 520), some people who are coersed into tratment do not fare any better

than those who recieve no treatment"

sid 154.

Personer mognar ifrån sina drog problem. (Winick 1962)

:Kvinnor uppvisar en större tendens till själv läkning.

:Andelen personer som själva klarar ut sitt missbruk är avsevärd.

Unga icke kroniker Män 50-60, Kvinnor 70 %

Unga kroniker 30-40%, Kvinnor 30 %

Äldre Män 60-80 %, Kvinnor 50-60 %

Medeltal 45-55 %

Inom AA - Minnesota modellen har man dock gjort individuella upplevelser till generella sanningar. Bill´s erfarenhet var sann för honom själv men idag har hans (Och många andras) upplevelse gjorts till en allmän "Sanning".

Ett av problemen med AA är dock att man tonar ned denna "Sanning". Man var (Är) väl medvetna om att alkoholister inte vill bli "Frälsta". Men i övertygelsen om att den enda räddningen är en omvändelse så finns det en uppenbar risk att man låter ändamålet helga medlen. Man kan till och med säga att om en person tror på denna idé så är det dennes "Skyldighet" att med alla medel frälsa vederbörande, hur det sker kanske upplevs som mindre

intressant.

När jag kombinerar denna tanke med de andra influenserna i bildandet av AA och tolvstegsprogrammet så uppstår ett logisk flöde i uppbyggnaden av det värderingssystem som programmet utgör. Detta innebär dock inte att systemet håller för en närmare granskning, det är bara förklaringen till att Programmet ser ut som det gör. En förutsättning för att programmet skall "Hålla" är att dom enskilda "Sanningarna" som programmet är uppbyggt av, verkligen är sanningar.

Om mitt antagande stämmer - att AA´s är byggt på grundantagandet:

"Endast en religiös omvändelse kan rädda en "Riktig/hopplös"

alkoholist"

Då uppstår följdfrågan. Stämmer detta antagande?

Mitt eget svar på denna fråga: (Med den begränsningen att jag inte har arbetat med alkoholister annat än som vän/anhörig)

Nej detta är inte en allmän generell sanning som stämmer för alla. Det svåra är att man antagligen inte på förhand kan säga vem som detta är sant för. Men att utsätta alla med alkoholproblem för ett behandlings tänkande som bygger på ovanstående antagande och som använder en mycket tuff metod för att framkalla denna omvändelse blir i många fall ett övergrepp. Draget till sin spets blir det faktiskt så att nästan hela programmet rasar ihop om man tar bort det rättfärdigande som grundtanken ger resten av programmet.

Vilka indikationer finns det på att det faktiskt är ovanstående tanke som är AA´s grundbult?

(Stora Boken förkortas STB)

• Bill´s egen upplevelse och tillnyktring.

• Jungs råd till Roland som relateras i Stora Boken.

STB sid 16

"Om denna person inte kan uppleva en fullständig "Psykisk" omvändelse finns det

mycket litet hopp för hans tillfrisknande"

STB sid 18.

"Hans alkoholproblem var så komplext och hans depression var så djup, att vi kände

att hans enda hopp skulle vara vad vi då kallade "Moralisk psykologi" och vi

betvivlade att ens den skulle ha någon verkan"

STB hela sid 19.

STB Bills story.

STB sid 38.

"Det skulle ha kunnat vara tusentals fler fall om det inte varit för Guds barmhärtighets

skull"

STB sid 38.

"DET FINNS EN LÖSNING. ...... ,fanns det inget annat val för oss än att ta emot

den enkla samling andliga hjälpmedel, som låg framför oss. Vi hade funnit mycket

av himmelriket och kastats in i ett slags fjärde dimension vilken vi aldrig vågat

drömma om."

STB sid 39.

"Det stora som hänt är detta och inget annat: Vi har haft en djup och genom gripande

andlig upplevelse, vilken har förändrat hela vår inställning till livet, till våra

medmänniskor och till Gud. Det centrala i våra liv idag är en absolut övertygelse om

att vår Skapare har kommit in i våra hjärtan och våra liv på ett sätt som är ofattbart.

Han har förverkligat sådant som vi aldrig kunnat göra av egen kraft.Om ditt alkohol

problem är lika allvarligt som vårt är vi säkra på att det inte finns någon medelväg.

Vi var framme vid en punkt där livet började bli omöjligt och där vi bara hade två

alternativ: Ett var att fortsätta till det bittra slutet, att sudda ut,så gott vi nu kunde,

medvetandet om en situation, omöjlig att stå ut med. Det andra var att ta emot andlig

hjälp."

STB sid 40.

På denna sida relateras Jungs diskussion med en patient. Men observera att Jung säger

"Här och där, då och då" dvs han anger det inte som en generell sanning.

Vidare kan man se att AA ger läsaren friheten att välja på vilket sätt man vill "Tro". Men man ges inte valet att INTE TRO.

STB sid 48.

"Men den verklige eller potentielle alkoholisten, praktiskt taget utan undantag, kan

aldrig sluta dricka med hjälp av självkännedom"

STB sid 51.

"Fastän jag inte är religiös, har jag den djupaste respekt för själslig behandling i fall

som era. För de flesta fall finns det ingen annan lösning."

STB sid 51

"Än en gång: Alkoholisten har vid vissa tillfällen inget effektivt eget försvar mot den

första drinken. Med undantag för några få sällsynta fall har varken han eller någon

annan mänsklig varelse möjlighet att åstadkomma ett sådant försvar. Hans skydd

måste komma från en Högre Makt."

"Anonyma Alkoholister blir myndigt" sid: 263

"Inom AA har praktiskt taget inget verkligt tillfrisknande skett utan denna viktiga

förtröstan. Gud, såsom vi uppfattar Honom, är den grundval som vår gemenskap

vilar på."

Man ger alltså inte läsaren något annat alternativ än att ta emot en andlig omvändelse. Programmet kan sägas vara metoden för hur detta skall gå till. Men första delen av boken går ut på att få läsaren att acceptera grundtanken.

Har man väl gjort detta så har individen inget reellt val. Han har då accepterat idéen om att börja tro eller att dö.

Den andra delen av konceptet - Hotet om döden - är ju faktiskt i många fall en realitet. Det är är inte den medicinska sanningen som utgör det potentiella övergreppet. Övergreppet uppstår när man påstår att den ENDA utvägen är en religiös/andlig omvändelse. För vissa individer så går vägen ut ur missbruket via Gud. Men frågan är om detta gäller det stora flertalet?

Att som AA göra det till "Lag" blir i många fall ett grovt övertramp på den individuella integriteten. Man kan undra om man inte bryter mot Svensk religionsfrihetslagstiftning i de fall som en person , t.ex via arbetet, ställs inför ultimatumet AA - Minnesota behandlingen eller sparken.

Återigen, det är inte ultimatumet som är det potentiella missgreppet utan bristen på valfrihet.

Jag tror inte att man inom tidiga AA var lika kategoriska som man är idag. Den "Riktiga" alkoholisten som beskrivs i STB är ju uppenbarligen den som inte har någon som helst kontroll över sitt missbruk. Kanske ligger det en viss sanning i att ur just denna grupp så räddades många via AA´s (eller annan) "Tro". Men idag ser bilden annorlunda ut. I och med Minnesota modellens införande så har alla med alkoholproblem kommit att få stämpeln "Riktiga" alkoholister.

Detta beror på att man har antagit Jellinecks sjukdoms modell och idéen om progressiviteten i sjukdomen. Enligt detta tänkande blir då alla "Riktiga" alkoholister men på olika punkter i "Karriären".

Jellinecks Sjukdoms modell tycks dock inte ha någon större förankring i forskarnas rapporter som ju talar om många olika former av alkoholproblematik.

De skulle kunna tyckas att sjukdoms begreppet är den centrala delen i AA´s program men jag anser att sjukdomsbegreppet används lite som det passar beroende på var någonstans i omvändelse processen en person befinner sig.

Bill´s första långa och riktiga nykterhet kommer i samband med hans häftiga omvändelse, Bill hot flash. Dr Jungs åsikt om att endast en omvändelse kunde hjälpa en alkoholist väger också tungt i sammanhanget. Om man sätter villkoret om den religiösa omvändelsen som ett huvudvillkor i programmet så anser jag att de andra bitarna faller på plats.

Programmet handlar då om hur man får tillstånd denna omvändelse. Vilka medel som används osv.Denna huvudtanke ser man dock inte vid en första granskning av Tolvstegs rörelsen. Utåt sett har man tonat ned detta faktum så mycket som det är möjligt eftersom man antagligen är medveten om att många aldrig skulle komma till AA om hela sanningen uppenbarades vid första mötet.

Att programmet ser ut som det gör är troligen en följd av på det historiska förloppet. Hade Bill funnit sin nykterhet inom Jehovas vittnen så hade programmet burit tydliga spår av denna rörelse.

Omvändelsen kommer när en person "Når sin botten". Detta förstod Bill av sin och andras erfarenheter. Han fick även idéer om hur omvändelse processen fungerar ur William James "Varieties of religious experience".

Den alkoholläkare som nämns i boken är Dr Silkworth. Hans viktigaste bidrag till programmet töver att betrakta alkoholism som en allergi eller sjukdom är:

"Du måste göra dessa människor förtvivlade först. Ge dem medicinska fakta och gör

det rakt på sak. Låt dem få veta att de är besatta och dömda att dricka, berätta om den

fysiska allergi som dömer dom att dö eller hamna på mentalsjukhus om dom fortsätter

att dricka. Om det kommer från en annan alkoholist , en alkoholist som talar till en

annan, kanske det kan knäcka deras uppblåsta ego. Bara då kan du börja använda din

andra medicin, de etiska principer du har tagit med från Oxfordgrupperna."

(Anonyma Alkoholister blir myndigt, sid 71)

På engelska används ordet deflate (Tömma på luft). Det som antagligen menas är att man måste få alkoholisten att inse allvaret i situation. Inom programmet talar man om att bryta förnekandet.

Här kan man se att AA använder sig av den i många fall legitima rädslan inför döden som många missbrukare är medvetna om. Detta är ett av de delmoment som i sig inte utgör ett problem men när det används som ett verktyg för att "Leda" missbrukaren till Tro blir ett övergrepp. Att klargöra "Sanningen" för en missbrukare är väl ett av de vanligaste greppen för att tvinga vederbörande att vidta åtgärder men när insikten om den egna situationen kopplas ihop med - Endast en omvändelse kan rädda dig" så blir "Sanningen" ett kraftfullt och trubbigt verktyg.

Jag anser att det vilar ett stort ansvar på den som brukar så kraftfulla verktyg som dessa. Detta gäller oavsett vilken "vårdideologi" man tillhör.

Det väsentliga får inte vara att en person blir nykter på "Rätt" sätt. Det borde istället vara att vederbörande får hjälp på ett sätt som stämmer överens med den personens värderingar.

Mycket utav dagens självhjälpstrend vilar idéer av detta slaget. Dock så får man se upp när dessa upphöjs till "Lag". En stor del av problemet med Tolvstegs rörelsen är att dom ingående idéerna upphöjs till okritiserbara sanningar. Det ligger mycket sanning i tanken - en alkoholist kan förstå en alkoholist bättre än den som inte har egna alkoholproblem. Men att utifrån detta dra den absoluta slutsatsen - det enda som kan hjälpa en alkoholist är en annan alkoholist är att dra denna tanke för långt. Om man dessutom kopplar denna tanke till programmet i övrigt så blir den slutsatsen - Endast en "Nykter AA medlem" kan hjälpa en alkoholist.

Att dra en i grunden god tanke så långt är att begå våld på verkligheten. I bland får vi god hjälp av någon som befinner sig i samma situation, ibland av en annan människa som just tack vare att dom INTE befinner sig i samma situation kan se saken på ett annorlunda sätt. Problemet med Tolvstegs rörelsen är att man har upphöjt sina tankar till absoluta lagar.

Hur ser den sjukdom ut som missbrukaren (Och igentligen alla andra via medberoendet) påstås lida av?

Sjukdomen ser lite olika ut beroende på var i litteraturen man läser om den. I Stora boken är den inte speciellt väldefinierad. Man liknar alkoholismen vid en sjukdom som oundvikligen leder till döden om den inte en person behandlar den. Behandlingen är att nå en religiös omvändelse. Verktyget är Programmet och därmed Oxfordgrupprörelsens idéer.

Vad är fördelen med att betrakta det som en sjukdom?

Man skuld befriar alkoholisten genom att lägga skulden på sjukdomen. Att lägga en moralisk aspekt på missbruket förstärker en persons känsla av skuld och skam och troligtvis ger man då individen ännu större skäl att dricka. När AA introducerar idéen om sjukdom/allergi så tar man ett stort steg mot att förändra synen på alkoholism. Det kan ju vara så att den mentala "Frist" som sjukdoms begreppet ger missbrukaren lägger grunden för att bryta missbruket.

Dock fick inte begreppet sin fulla "Vetenskapliga" vikt förrän man gav Dr. Jellineck i uppdrag att sammanställa en enkät undersökning som hade medföljt ett nr av "The Grapevine" AA´s medlemmstidning i USA. Av de svar man fick in så sorterade man bort dom som var felaktigt ifyllda samt alla kvinnliga(?)svar. Kvar blev 98 formulär vilka Jellineck något motvilligt sammanställde och bildade sin "Sjukdoms kurva".

Denna sjukdoms modell har kritiserats hårt under åren och idag tycks det vara få forskare som anser att den är korrekt.Det underlag som Jellineck fick tillgång till gav ju en profil av den typ av alkoholist som AA representerade.(Karin Helmersson-Bergmark, AA i Sverige,1995) Utgjorde verkligen de 98 som svarade ett representativt tvärsnitt av samtliga former av alkoholism (eller alkoholproblematiker).

Jellineck själv uttryckte att man antagligen borde ta resultaten med en nypa salt. (Ur Lindström) Han ansåg att det fick duga så länge.

Det har nu gått snart 50 år sedan detta arbete gjordes. Det har gjorts 1000 tals undersökningar sedan dess och dom flesta tycks motsäga Jellinecks resultat, i alla fall som en generell modell för att beskriva alkoholproblematik.

Sjukdomsbegreppet som AA definierar det innehåller flera olika delar som var och passar in hotbilden som skall få alkoholisten att tvingas "Nå sin botten" och därmed påskynda omvändelse processen.I och med Jellinecks undersökning och framväxten av Minnesota modellen så har "Sjukdoms" definitionen kommit att utvecklas ytterligare från den man finner I Stora Boken.

Enligt Provitas folder så är den:

• Primär. Dvs den är inte ett symptom på något annat. Detta innebär att det finns inget bakomliggande problem som om det löses så försvinner missbruket.

• Obotlig.

• Progressiv.

• Behandlingsbar. Med hjälp av AA´s program.

Utåt sett så talas det inte om att behandlingen är en religiös omvändelse, plötslig eller progressiv, men om man studerar litteraturen så anser jag att det är detta som man eftersträvar.

Vidare har sjukdomsbegreppet avsikten att skrämma alkoholisten så att han eller hon fortare når sin botten. Denna tanke är kanske inte helt fel eftersom alkoholisten i många fall utsätter sig själv för stora medicinska risken som denne ofta blundar för. Men när man använder rädslan och kopplar den till att - Det enda sättet att göra något åt problemet är att gå på AA möten resten av livet - då begår man våld på sanningen.

Det alternativ som man i princip ger den som söker hjälp är:

Gå på AA eller dö. Underförstått börja tro på Gud eller dö

AA´s program har som syfte att leda fram till ett andligt uppvaknande. (Steg 12)

Du som läser detta kanske nu frågar dig:

- Kan detta verkligen stämma?

"Vi har två auktoriteter som är mycket effektivare. Den ena ger liv, den andra ger

död. Det är Gud vår fader, enkelt säger:"Jag väntar på, att du skall göra min vilja."

Den andra auktoriteten är Alkohol som, som säger "Gör som Gud vill annars dödar

jag dig". Och ibland så gör han det också. Så när allt kommer till kritan lyder vi guds

vilja eller gå under." (Anonyma Alkoholister blir myndigt, sid 111)

Följande uttalanden finner jag vara tämligen anmärkningsvärda i "Anonyma Alkoholister blir myndigt".

Sid 111 - 112:

"Därför har vi alla fördelar, som de mordiska politiska diktaturena av idag, men inga

av nackedelarna. Så det finns tillräckligt mycket auktoritet, tillräckligt mycket kärlek

och tillräckligt mycket straff utan att någon mänsklig makt behöver ingripa. Detta är

AA´s skydd mot sönderfall och den slutgiltiga garantin, att vi kommer att överleva

under alla förhållanden. För oss gäller det att handla eller dö."

Sid 263:

"Inom AA har praktiskt taget inget verkligt tillfrisknande skett utan denna viktiga

förtröstan. Gud, såsom vi uppfattar honom, är den grundval som vår gemenskap

vilar på"

På följande ställen i Stora Boken ges alternativet "AA eller dö".

Sid 20:

"Att låta skuldkänsla förhindra självrannsakan (Steg 4 -5 min anm.) är ett sätt att

skapa sig en barriär mot all upplysning och hålla en människa kvar i dödande

okunnighet."

Sid 31:

"Tro utan arbete var död, sade han. Så otroligt sant för alkoholisten"

Sid 32:

"En stackare begick självmord i mitt hem. Han kunde eller ville inte se livet på vårt

sätt."

Sid 39:

"Om ditt alkohol problem är lika allvarligt som vårt är vi säkra på att det inte finns

någon medelväg. Vi var framme vi en punkt där livet började bli omöjligt och där vi

bara hade två alternativ: Ett var att fortsätta till det bittra slutet, att sudda ut,så gott

vi nu kunde, medvetandet om en situation, omöjlig att stå ut med. Det andra var att

ta emot andlig hjälp."(Obs att andlig här är liktydigt med att leva efter Oxford-

grupprörelsens principer. Min anm.)

Sid 42:

Denna sida innehåller nog i och för sig riktig information men när den kopplas till

att enda vägen är en andlig omvändelse så blir alternativet AA eller dö

Sid 43:

Berättelsen om affärsmannen som försökte att bli nykter på egen hand och sedan dog.

Sid 52:

"Att bli dömd till en alkoholists död eller att leva på andlig grundval är de

alternativ som du har att välja bland."(Min kurs)

Sid 64:

"Framför allt måste vi alkoholister försöka bli kvitt vår själviskhet eller den blir vår

död. Gud gör detta möjligt." (Stora Boken, sid 64)

Sid:72

"Vi måste vara fullkomligt ärliga med någon, (En av dom 4 absoluterna från Oxford

grupprörelsen) om vi skall kunna vänta oss att leva länge och lyckligt i denna

världen."

Sid:73

"Vi förklarar för vår förtrogne, vad vi tänkt göra och varför vi måste göra det. han

bör inse att vi håller på med något som betyder liv eller dör för oss"

Sid:74

"Nu behöver vi mera aktivitet, utan vilken vi finner att "Tro utan arbete är död." "

Sid:156 Hela stycket de slutade i tid.

Även om man i början på står att man inte har monopol på behandling för alkoholism så ger man inte läsaren något annat val än: AA eller dö.

Vad innebär då kombinationen av Omvändelse tanken och sjukdoms begreppet som det definieras idag av AA - Minnesota modellen. Alla som har alkohol problem måste gå till AA och där få en andlig omvändelse annars kommer man förr eller senare att dö.

Dom som inte har grava problem eller inte följer standard mönstret anses behöva programmet i alla fall på grund av att dom befinner sig i ett tidigt stadium av "sjukdomen". Utifrån detta betraktnings sätt hade det faktiskt varit omoraliskt att inte försöka få vederbörande att acceptera "AA´s Sanning". Men om nu sjukdoms modellen inte håller och alla alkoholister inte är lika blir samma synsätt ett övergrepp. Man knäcker då en person och framtvingar en omvändelse utan att ha täckning för det.

Programmets funktion är att hjälpa AA medlemmen att nå en religiös omvändelse. Att det ser ut som det gör är en kombination av att de människor som skrev programmet var med i Oxfordgrupprörelsen och därmed helt naturlig ansåg att idéerna var riktiga och korrekta principer samt av det bitar man själv lade till eller drog ifrån inom AA.

Men när man kommer till punkten att analysera själva programmet så börjar bilden bli åtskilligt mer komplicerad än de enkla grundteserna. Programmet som sådant bygger ju på Oxfordgrupprörelsens tankar och världsbild. Den teologiska utformningen och de moraliska och etiska reglerna tog man över till AA. Man har dock byggt upp det så att man utåt och initialt tonar ner den religiösa delen så mycket som det går. Det är först när en person har tagit in grundbudskapet "Frälsning eller död" som man tonar upp Oxfordgruppens tankar och idéer. Det som blir mycket märkligt är att vad man säger i början - "Du är sjuk det är inte ditt fel" står i rak motsats till vad man säger i Stora Boken sid 64:

"Själviskhet - självupptagenhet! Detta, tror vi är roten till våra

bekymmer........ ."(Min fetstil)

"Så våra bekymmer är i grund och botten vårt eget fel."(Min fetstil)

Denna något märkliga kovändning beror antagligen på att "Programmet" är sammansatt av olika delar och byggstenar som igentligen inte passar ihop. Sjukdoms tanken kommer från Dr Silkworth som kanske var en pragmatisk man. Det skulle inte förvåna mig om han insåg motsägelserna mellan sin egen sjukdomside och Bill´s tro på en frälsning. Men eftersom Bill´s ideer i kombination med Dr.Silkworths egna gav det kanske( för den tiden) bästa utfallet som Dr. S. hade sett. Kanske valde han att medvetet blunda för vissa ologiskheter?

Antagligen resonerade många andra på samma sätt - Vad betyder en liten ologiskhet om vi får goda resultat.

Detta sätt att tänka är med tanke på omständigheterna fullt förståeligt.Med i bilden finns också samtidens kanske mest karismatiska väckelse rörelse(Oxfordgrupprörelsen). Om man överlagrar alla dessa delar på varandra så tycker jag att det blir tydligt hur "Programmet" har uppstått.

Men det har gått 60 år sedan dess. Mycket har hänt vad det gäller forskning inom många områden som rör missbruk. Det finns många nya lovande metoder. Psykologin har lärt sig en hel del sedan 30talet. Men programmet har genomgått förvånansvärt så förändringar på 60 år!

Man gjorde programmet så fristående och så trögt att det inte låter sig påverkas av nya rön eller tankar. En del i trögheten består säkert också av att det är en fortsättning på Oxford grupprörelsen och att detta värderings system vill överleva. Man övertog också Oxfordgrupprörelsens mycket aggressiva vilja att sprida sig vilket ju dagens omfattning på rörelsen är en tydlig indikation på. Dessutom verkar det som om att ju längre bort från kärnan - behandla beroende - man kommer i sidogrupperna desto mer kommer man att likna Oxfordgrupprörelsen.

Jag anser att Tolvstegs rörelsen idag kan betraktas som en helt egen religiös rörelse som kan analyserar utifrån sina egna värderingar. Kanske blir detta tydligast när man studerar Keith Millers böcker som vänder sig primärt till Kristna. Även här finns det dock en sjukdom med i bilden som rättfärdigar "Programmets" användning på just detta problemområde. Keith Miller använder sig av "The Sin Dicease" "S" som påstås vara av lika allvarlig art som "Sjukdomen" alkoholism.

En fråga som jag har funderat mycket på: Varför är Tolvstegsrörelsen såpass aggressiv och expansiv när inte länkarna är det? Svaret tror jag finns i kopplingen till Oxfordgrupprörelsen. Länkarna skrev om och anpassade AA för Svenska förhållanden och rensade antagligen ut mycket av Oxfordinfluenserna. Inom AA finns dock Oxfordgruppens ideal kvar. Dessutom får man kanske komma ihåg att Bill´s vision kanske var större än att bara gälla alkoholister. Dom flesta inom tidiga AA var aktiva medlemmar i Oxfordrörelsen och såg nog gärna att basen för att få nya anhängare till att "leva efter dessa principer" breddades. Ur denna synvinkel så är rörelsen mycket mera framgångs rik än vad Oxfordgrupprörelsen någonsin var om man ser till antalet anhängare.

Anonymiteten är i grund och botten antagligen en bra sak för den enskilde medlemmen. Den trygghet som det innebär att vara anonym gör det möjligt för både missbrukaren och de anhöriga att kunna våga tala om svåra och många gånger skamfyllda saker. Men ur samhälls-synpunkt är det kanske inte lika bra med en rörelse som är uppbyggd efter ett cellsystem. Nackdelen är att man inte vet vem som är med i den.

Ja så tillvida att tolvstegs människor delar ett gemensamt värdering system som innehåller en kopieringsinstruktion. Dessutom företräder man en bestämd syn på missbrukets orsaker och vad som är lämplig behandling. Man söker sig kanske också till positioner där man har möjlighet att påverka beslut.

Om tillräckligt många Tolvstegare skulle ta sig fram till poster inom socialdepartement och socialtjänst så skulle detta kunna påverka vad som får stöd och bidrag.

Rent teoretiskt kan man på lång sikt få en situation med en dominans av tolvstegstänkande inom stora delar av social tjänsten. Ett exempel på detta är situationen i Californien där Tolvstegs rörelsen i det närmaste totalt dominerar missbruks vård och anhörigvård. Man har till och med börjat att använda programmet inom psykvården.

Eftersom medlemmarna är anonyma så är det svårt, nästan omöjligt, för utomstående att veta vem som är med. Vad det gäller t.ex politiska personer så hade det varit av allmänt intresse att veta olika politikers ståndpunkt men det får man nog inte veta förrän man ser vilka beslut som fattas och då är det för sent.

Finns det något sätt att få veta om en person är med?

En metod att ta reda om en person är medlem i en tolvstegsgrupp är att ifrågasätta rörelsen. Om vederbörande går till försvar så troligt att man är med. Om vederbörande undrar vad man talar om så är dom antagligen inte medlemmar. En inte helt shysst men tämligen tillförlitlig metod.

Exempel på hur stor rörelsen är i USA ger Ken Ragge i sin bok när han konstaterar att politiker där smyger in "Programvänliga" fraser i sina tal för att stryka denna grupp medhårs.

Ett av huvudargumenten för att en anhörig borde deltaga i en tolvstegs grupp lyder ungefär:

Ett program som lyckas med något som ingen annan har gjort, få alkoholister nyktra, måste

vara lika bra för den anhörige.

Detta påstående leder till en av huvudfrågorna.

Med utgångspunkt i svaret på denna fråga som man får ta ställning till och väga svaren på eventuella andra frågor kring Tolvstegsrörelsen. Om det skulle visa sig vara på det viset att "Programmet" är överlägsen all annan form av behandling för missbruk och att man är det bästa alternativet även för anhöriga så får man kanske acceptera en del eventuella negativa sidor hos programmet eftersom slutresultatet - om nu AA skulle visa sig vara det bästa alternativet - trots allt uppväger nackdelarna.

Men om inte det finns stöd för att Tolvstegsprogrammet är det överlag bästa alternativet så blir det än viktigare att syna rörelsen i sömmarna. Tolvstegsarbetare är ofta helt och fullt övertygade att man har det bästa och i många fall enda alternativet men vad säger forskarna?

Jag har läst följande böcker. Det finns åtskilliga fler men dessa verk har rekommenderats mig

som varandes vederhäftiga på området.

Val av behandling för alkoholism. Lars Lindström 1986

Broadening the base of treatment for alkoholproblems. IOM 1990

Handbook of treatments for alkoholism. Effective approaches. Miller & Hester 1995

Keso. Inpatient treament of employed alcoholics: A randomized clinical trial on Hazelden and

traditional tratment.1988

AA i Sverige. Karin Hellmerson-Bergamark, 1995

Behandling av alkoholproblem. En kunskaps översikt. Berglund mfl. 1994.

More revealed. A critical analysis of Alcoholics Anonymous and the Tvelve Steps. Ken

Ragge 1991.

Den bild som framträder i dessa böcker är enligt min uppfattning följande.

Gruppen alkoholister är inte en homogen grupp människor för vilka det finns en bästa behandling som generellt sett är överlägsen andra former. I de fall man har försökt att finna den generellt bästa metoden har man oftast fått det nedslående resultatet att skillnaden mellan att behandla och att inte behandla är marginell.

Däremot tycks man få mycket goda resultat när man ger rätt behandling till rätt person. AA - Minnesota modellen är antagligen rätt behandling för vissa och helt fel för andra.

Om man behandlar tillräckligt många så lär dessa ytterligheter ta ut varandra och därmed så närmar man sig det normala utfallet. Dvs sig att man inte statistiskt kan påvisa att det är behandlingen som var den avgörande faktorn i samband med att personen blev nykter.

Det är inte ens säker att "Helnykterhet" är det bästa behandlings målet för alla. (Se Lindström)

När det gäller utvärderings forskning så verkar följande generellt sett gälla(Hester & Miller

1995)

• Ju längre uppföljnings tid desto sämre blir behandlingsutfallet.

• Ju striktare uppföljnings kriterier desto sämre utfall.

I Hester & Millers bok konstateras att ju bättre metodologiskt genomförd en undersökning är desto sämre brukar utfallet bli. Inte i någon av dessa böcker har det tydligt och klart framkommit att AA - Minnesota modellen är generellt överlägsen annan behandling. Jag har även ställt frågan till olika personer på internet som arbetar med alkoholforskning och fått samma svar:

- Det finns inga kontrollerade undersökningar som stöder att AA - Minnesota modellen är den överlägset bästa för alla typer av alkoholister.

Det finns enskilda utvärderings undersökningar där AA - Minnesota modellen får väldigt höga siffror (I Stora boken talar man om 75 - 100 %) men inte i något fall hittills har jag sett dessa siffror i samband med kontrollerade undersökningar.

Dvs i de undersökningar där man har fått dessa höga siffror har det inte funnits en kontrollgrupp som har fått annan jämförbar behandling eller ingen alls. Nackdelen med okontrollerade undersökningar är att man ju inte vet hur dessa patienter hade svarat på alternativ behandling eller hur stor procent som hade klarat av problemet på egen hand.

I Keso´s undersökning når Hazelden behandlingen bättre resultat än traditionell behandling.

23,6 % - 9,8 %

Men vid en senare uppföljning kunde man inte statistiskt säkerställa denna ( Salmela mfl 1992

ur Lindström) Dessutom är siffran 23,6% mycket låg i sammanhanget. Minnesota behandlare brukar ange 60% - 75%. Kesos undersökning får dock höga poäng av Miller & Hester för kvaliten på undersökningen.

Dessutom kan man misstänka att gruppen som Keso studerade inte kanske var den bäst motiverade. Personerna som valdes hade fått ett ultimatum från sin arbetsplats - Behandling eller sparken. Just motivationen hos den enskilde kanske är den faktor som är svårast att mäta om den överhuvudtaget finns med som en faktor när forskarna mäter. Det tycks mig som om forskarna har letat efter en generellt bästa behandlingsform. Så länge detta har varit målet har utfallet blivit tämligen nedslående.

Dock verkar deltagande i AA som eftervård vara en avgörande faktor i många fall där det inte finns ett socialt skyddsnät. (Vaillant, The Natural history of alcoholism 1983 ur Lindström)

Vad det gäller direkta undersökningar av AA så har det bara gjorts två direkta sådana. Bägge finns relaterade i (Broadening the base of treatment for alcohol problems sid 520). I en av dom var det en domstol som slumpvis skickade personer antingen till AA eller så fick dom en varning. I detta fall fann man inte någon skillnad mellan de två grupperna. Det som kan utläsas ur denna undersökning är att om man tvingar någon till deltagande i AA så är inte det speciellt effektivt. Däremot så finns det ett flertal undersökningar som visar ett samband mellan nykterhet och AA deltagande.

Frågan kan ställas om det är AA program som är den avgörande faktorn eller om AA deltagandet är ett bevis för en persons beslut att göra något åt sin situation? Inom AA hävdar man att nykterheten är beroende av AA´s program och tankegångar. Men det kan ju lika gärna vara så att (Väldigt tillspetsat) att personerna är nyktra "Trots" AA´s program men det beslut man tog i samband med att bestämde sig för att bli nykter var - Jag skall gå på AA. Inifrån rörelsen ser det i bägge fallen ut som om det är AA´s program som framkallar nykterheten.

Inom AA(NA) anser man att det var det faktum att en person slutade att gå på möten som gjorde att denne började dricka igen. Men även på denna punkt kan det ju vara så att en person bestämmer sig för att börja dricka igen. I samband med detta "nya" beslut följer ju logiskt att man upphäver det gamla - Jag skall bli nykter och börja gå på AA.

Vad dom andra i gruppen ser är att personen slutar gå på möten och man får sen kanske höra att vederbörande super. Det är då troligt att man drar, den kanske oriktiga, slutsatsen att det är tack vare AA mötena som nykterheten upprätthålls. Dvs man anser att det är programmet och inte den personliga övertygelsen som gör en person nykter.

Det korrekta svaret, om det finns, på hur det förhåller sig kan man bara få i en form av studier som inte går att genomföra eftersom AA är anonymt. Dessutom tror jag inte att man skulle vara villiga att ta risken på att få svaret.

Om svaret skulle visa sig vara att Programmet inte är orsaken till nykterheten så skulle antagligen många gå under eftersom dom då skulle förlora hoppet. DVS man skulle då ta bort en eventuell Placebo effekt. Just det faktum att vi inte vet om AA´s program är verksamt eller om det är en placeboeffekt gör det svårt att kritisera AA. Men om det skulle visa sig vara så att det är tron på att Programmet är effektivt som gör det effektivt så uppstår en följdfråga.

Om programmet skulle visa sig ha biverkningar kan man genom att förändra programmet minska dessa utan att ta bort "Effekten. Eller borde kanske tillhandahålla ett annat Placebo som är lika effektivt men mindre skadligt?

Följande undersökningar relateras i olika böcker.

Alford 1980; Polich, Armor and Braiker 1980; Hoffman and Beille 1983 - Samband mellan nykterhet och AA

Bradsma , Maultsby and Welsh 1980; Ogborne and Bronet 1982; Walker, Sanchez-Craig and bornet 1982; Stimmel et al. 1983 - Samband mellan AA deltagande och förvärrade alkohol problem vid återfall.

Undersökningen som visar på ett förvärrat missbruk om personen återfallen ger ett visst berättigande till den fråga som jag tidigare ställde. Finns det biverkningar med att deltaga i AA? Mer om detta under en separat rubrik.

Bradsma, Maultsby and Wlesh 1980 ; - Inget samband mellan AA deltande eller ej när personerna dömdes att deltaga. Undersökning med kontrollgrupp

Miller och Hester (Handbook of treatments for alcoholism 1995) ställer en mycket intressant fråga - Hur kan det komma sig att det som har visat sig vara effektivt i alkoholforskning är det som används MINST kliniskt. Den så kallade "Standardbehandling" som används mest i USA och är en blandning av olika former men med ett tungt inslag av AA och Minnesota tänkande är den form för vilken det finns minst belägg för att den fungerar, enligt Miller och Hester. Om deras slutsats stämmer varför förhåller det sig på detta viset? Personligen tror jag att svaret på den frågan står att finna i den historiska utvecklingen av alkoholbehandling och det att AA - Minnesota modellen kanske inte enbart är en rörelse för behandling av alkoholism.

Om gruppen alkoholister inte är en homogen grupp är det inte konstigt att man inte har lyckats att finna en bästa metod som passar alla. Detta borde ju i såfall även gälla AA - Minnesota modellen. Vissa personer är mer hjälpta av Programmet än andra. Vissa genomgår ingen förbättring, somliga blir sämre. Det är viktigt är att den som remitterar har kunskap om vem som kan ha nytta av AA - Minnesota behandling och vem som definitivt INTE bör få det. Ett problem är att somliga av dom som sitter i remitterande position företräder en viss behandlings form och är därför "hemmablinda".

Detta gäller alla former av "Vårdideologier" men kanske speciellt AA - Minnesota modellen eftersom detta är en rörelse med ett andligt-religiöst mål vid sidan av det rent behandlingsmässiga. Om den som är rådgivare själv är "Nykter Alkoholist" så är det knappast troligt att vederbörande tror att det inte finns något alternativ annat än AA - Minnesota modellen.

Som jag tidigare har nämnt så finns det ett par undersökningar som visar på en koppling mellan AA och ett försvårat missbruk om personen återfaller. (Bradsma , Maultsby and Welsh 1980; Ogborne and Bronet 1982; Walker, Sanchez-Craig and bornet 1982; Stimmel et al. 1983)

I IOM´s rapport från 1990 så konstaterar man att vid all behandling så föreligger det en risk för biverkningar och försämring. (Samtliga sidhänvisningar hänför sig till Broadening the base for treatment of Alcohol problems 1990)

Sid 154-155.

Eftersom det inte går förutsäga hur en given individs alkoholproblem skall komma att

utveckla sig så går det inte att på förhand säga vem som kommer att "Självläka", vem som

skulle ha nytta av behandling eller vem som skulle få sitt tillstånd förvärrat av behandling.

Sid 155:

"All treatment must be considered witin the context of risk/benefit analysis"

Faror är att man tack vare en viss behandlings ideologisk inriktning missar andra bakom

liggande sjukdomar eller att behandlarens eller behandlingsformens egna behov förvärrar

individens tillstånd.

sid 156:

Lika lite som det går att förutsäga vem som har nytta av formell behandling så går det inte

att förutsäga vem som kan ta skada av behandling.

Sid 157:

Vad det gäller behandling eller ej så rekommenderar man att "Proceed with caution" Kan

orsaken till att vissa personers tillstånd förvärras i samband med AA deltagande stå i samband

med det värderings system som man tog över från Oxfordgrupprörelsen. Denna rörelse

byggde på att göra människor, medvetna om sin egen "Syndighet" samt att man skulle

gottgöra dessa synder så långt som möjligt. Om ett deltagande i AA innebär att man ökar en

persons skuld och skam känslor kanske det finns en risk för att man dricker ännu mer än

tidigare om man skulle återfalla

Då det tidigare har varit så att den enda tillgängliga formen av självhjälp har varit Länkarna eller AA har frågan om biverkningar inte varit helt relevant. Alternativet har i många fall varit fortsatt missbruk med de oerhört negativa konsekvenser som det medför. Men idag är situationen förändrad på denna punkt. Idag finns ju ett antal olika alternativ som bygger på självhjälpstanken. Dock finns dom ännu inte tillgängliga i vårt land men det finns material att studera. Åtimstone en av dessa organisationer har varit representerade i MATCH undersökningen.

Detta är en av dom svåraste frågorna att belägga eller motbevisa. Det finns många olika delar i Tolvstegsrörelsens ideologiska och teologiska system och dessutom saknas några av de faktorer som man brukar kräva för att en rörelse skall kallas en sekt.

Jag tänker dock diskutera på vilka sätt grupperna kan bli sekt liknande för den enskilde. Att entydigt säga att hela rörelsen är en sekt går inte eftersom grupperna är fristående och dom lokala variationerna är stora. Hur en viss grupp beter beror på vilka som är med i respektive grupp. Dock finns det gemensamma drag för hela rörelsen som kommer sig av att man använder samma program.

Om programmet blir en sektproblem eller inte beror nog i hög grad på hur stark man är som person. Ju mer integritet man har och ju friare ställer man sig i förhållande till programmet dessto mindre är risken för att gruppen blir en sekt för en viss individ. Många människor tolkar om programmet så att det passar de egna tänkesätten. Detta kan dock inte friskriva programmet från att granskas ur sektsynpunkt. Samma sak gäller ju alla typer av församlingar och grupper. Livets Ord blir ju inte ett problem för alla sina medlemmar. Vissa mår kanske ganska bra emedan andra far väldigt illa. Det är lätt att se åt ett annat håll inför dom som inte lyckas i programmet i tacksamhet över dom som lyckas. Dessutom så uppmanas man indirekt att göra detta eftersom det i texten står att dom som inte lyckas är så skapta att dom inte kan ta till sig detta program och därmed är det dom det är fel på och inte programmet.

(Stora boken sid 61.)

Dom som fastnar i programmet är dom som tar det bokstavligt och överlåter sitt liv till programmets principer. I vissa fall kan detta dock vara en oerhörd förbättring om man jämför med det tidigare kaoset. Nackdelen kan dock bli att den som lever till 100 % efter programmet inte vågar se att det finns ett liv utanför programmet. En sådan person kan känna sig hotad om denne möter någon som har klarat av sitt missbruk (Eller anhörig problem ) utan programmet. Programmet lovar "Sinnesro" men som motprestation så får man leva efter tämligen stränga regler.

Programmet fungerar många gånger som en korsett under en svår tid i livet. För vissa blir dock denna korsett en tvångströja som man inte får, kan eller vågar ta av sig.

Jag tänker nu under olika rubriker ta upp de värderingar och tankar inom programmet som jag anser gör till en potentiell sekt:

I Stora Boken sägs det att man inte har monopol på behandling av alkoholism. Detta påstående tillsammans med det inledande orden om att man inte är religiösa gör att man kanske inte är 100 % vaksam mot vad som senare står i texten.

Det finns ett antal ställen i Stora Boken där man mer eller mindre rent ut säger att enda utvägen är att börja tro på Gud och att följa AA´s (Oxfordgrupprörelsen) principer.

Om det enbart hade varit en religiös omvändelse som krävdes så hade ju vilken församlingen eller religions typ som helst kunnat fungera. Men AA tror inte på att andra religiösa samfund skulle kunna lyckas lika bra. På flera ställen gör man klart att Kyrkans religion och Prästerna kan inte hjälpa en alkoholist. Utifrån detta leds läsaren att dra slutsatsen att man måste gå till AA. Utan AA ingen nykterhet.

Enda vägen antydningar Stora Boken. (Utförligare beskrivet under rubriken "Vilka delar kan man urskilja i Stora Boken")

Sidorna 19, 33, 35, 39, 48, 51, 62, 61, 114, 117 (svagt), 121, 142-143, 157, 160, 162, 167,

169, 176, 190, 191, 197, 199, 206

Även om man tre gånger säger att man inte har monopol så hjälper det föga eftersom man i vittnesbörderna tydligt visar att dom andra alternativen inte leder någon stans. Genomgående för de personskildringar som finns med är att man har prövat allt: läkare, psykologer, präster inget har hjälpt. Men när personen har funnit AA så har man mirakulöst nog blivit nykter. Man kanske inte säger rakt ut att man har enda vägen men eftersom läsaren får veta att AA har en lösning som fungerar för alla som är villiga att arbeta tillräckligt hårt och ärligt samtidigt som man misskrediterar andra former av behandling och Kyrkan så leds läsaren till slutsatsen att AA är enda alternativet.

Man måste alltså bedöma AA´s påståenden utifrån summan av vittnesbörder och utsagor och inte efter vad man påstår att man INTE gör. AA och Tolvstegsrörelsen säger att man inte är religiösa men detta anser jag vara en dimridå utlagd för att nykomlingar och utomstående inte skall se den inre verkligheten. Dock får man inte glömma när man synar Tolvstegs rörelsen är att den bakomliggande intentionen är god. Man vill ärligt och uppriktigt hjälpa sin medbröder och systrar men eftersom grund idéen är tveksam så uppstår det märkliga effekter när ändamålet får helga medlen.

De flesta sekter brukar ha en inre och en yttre verklighet.

Hur förhåller det sig med detta vad det gäller Tolvstegs rörelsen?

Utåt så säger man sig vara en icke religiös sammanslutning av män och kvinnor med det gemensamt att man vill sluta dricka (Eller ta itu med det problem som samlar respektive Tolvstegsgrupp). Det verkar som om man tonar ned de religiösa inslaget så mycket som möjligt och när man frågar närmare så säger man sig vara andliga. Var och får definiera Gud som man vill. Detta låter ju storsint men den enda sanna trosfriheten är den som inkluderar hela spektrat från tro till att man inte Tror på någonting. Alternativet att inte tro finns inte med i programmet eftersom man har kopplat nykterheten - tillfrisknandet till tron på en Högre Kraft.

Även inom rörelsen finns det olika nivåer av sanning.

Den första sanningen är att alkoholisten är "Sjuk". Nästa "Sanningsnivå" konstaterar att i grund och botten så är dom bekymmer man har ens eget fel.

Den grundtanke som jag anser ligger i botten för hela programmet "Den enda vägen är en religiös omvändelse" får man leta länge och väl efter innan man ser den.

Denna tanke i kombination med hotet om fylla och död gör ju att det inte är så svårt att rättfärdiga att man smyger på medlemmarna en frälsning.

Vad det gäller AA så finns det ett embryo till sekt i själva definitionen av sjukdomen och åsikten att enda vägen ut är en religiös omvändelse. Om man har tagit till sig och accepterat AA´s förklarings modell så finns det faktiskt ingen annan utväg än att följa programmet till punkt och pricka.

Alternativet som ges är ju döden. Dom som är med i rörelsen tror ju att så är fallet och om någon säger emot så hotar ju denna avvikande åsikt en AA medlems överlevnad. Alltså försvarar man sig.

Här i ligger ju en uppenbar risk för övergrepp. Ändamålet får helga medlen. Som nyanländ i en AA-Grupp (Eller annan Tolvstegsgrupp) så brukar man inte befinna sig i mental balans och det är tämligen enkelt för dom "Gamla i gården" att indoktrinera nykomlingen.

Man skulle kunna säga att en potentiell sektmotor främst inom AA är rädslan. Allt som sägs som går emot läran kommer att uppfattas som ett hot och inför detta hot försvarar man sig. Många gånger med mycket hårda medel. Inom anhöriggrupperna är inte dödshotet lika påtagligt men då man kopplar det egna välbefinnandet till att gå på möten under resten av livet så finns det en parallell. I ACOA´s bok ""De Tolvstegen för Vuxna Barn" så finns följande passage.

"Det var inte bara några vanor eller ovanor som vi lagt oss till med , utan början på

en fatal och progressiv (min kurs) störning som drabbar såväl vårt mentala, fysiska

och känslomässiga välbefinnande"

Man använder även rädsla inom de andra grupperna. Det borde kanske vara enklare att se igenom lögnen i detta fall men oftast så mår man ju väldigt dåligt som anhörig och därmed orkar man inte försvara sig utan börjar tro att man måste gå för att "överleva".

Ett av kännetecknen för Oxfordgrupprörelsen var den starka betoningen på "Synden". Enligt Ken Ragge (More revealed) var det skulden och skammen som låste fast medlemmarna till Oxfordgrupprörelsen. Inom Tolvstegs rörelsen så finns också en betoning på skuld och skam men denna kommer in i ett senare skede. På sätt och vis kan man säga att låsningen till Tolvstegs rörelsen blir starkare eftersom man även låser med rädslan som ett mycket kraftfullt verktyg.

Skulden och skammen kommer in i programmet när en person når steg 4. I den moraliska inventeringen görs det klart att det är dom egna "Karaktärsbristerna" som är roten till det onda.Detta är dock inte en helt ogrundad tanke men i kombination med att - det är bara Gud (Med hjälp av respektive grupp) som kan ta bort dessa brister så blir låser man medlemmen på ett osunt sätt. I programmet så förutsätter man också att allt dålig som händer i livet är självförvållat.

Jag har under 3 års tid följt olika Mailing lists på internet och jag tycker mig kunna konstatera att de som inte har mått bra av AA anger den ökade känslan av skuld och skam som det främsta problemet. Samma kritik har jag hört från personer inom ACOA.

Inom ACOA tycks cirkelgången för många vara:

Steg 1 - 3 går tämligen smärtfritt men steg 4 är det få som kommer igenom alltså går man tillbaka till steg 1. Osv i all oändlighet eller tills dess att man ger upp men då har man grundligt fastslagit att det är fel på mig.

Detta är en lite speciell situation för ACOA eftersom den version av stegen man använder är en lätt omskriven form av AA´s "The Tvelve & Tvelve" "De tolv stegen för vuxna barn".

En sak som kan öka att känslan av att vara en dålig människa är att "Programmet" förutsätter att alla som arbetar seriöst med programmet kommer att "lyckas".

- Programmet är skrivet som om det är perfekt. Om det inte fungerar så är det fel på den

enskilde.

Faran med detta är att den enskilde lägger skulden på sig själv och aldrig upptäcker programmets brister. Då man tror att det skall fungera för alla så kommer man aldrig ens på tanken att syna programmet i sömmarna.

En av dom inofficiella reglerna inom AA (Och troligtvis resten även inom av rörelsen) är :

"Du får gärna tala om dina egna personliga problem med stegen men försök inte att

utvärdera programmet som sådant."(Karin Helmersson-Bergmark, AA i Sverige,

1995)

Detta stämmer med mina egna erfarenheter. Jag har fått utstå mycket personlig kritik pågrund av mitt ifrågasättande av programmet. Min erfarenhet är att när man kritiserar programmet så blir man ganska ofta bemött med kritik av den egna personen.

Detta har säker sin rot i att man inom rörelsen utgår ifrån att programmet fungerar för alla. Slutsatsen som en programvän drar om mig eftersom jag kritiserar programmet blir därför:

Alltså blir det sällan en diskussion om programmet som sådant utan om hur jag följer stegen osv, att om jag bara förstod programmet bättre så skulle det fungera även för mig. Att det blir så här är inte märkligt. Den terapeutiska funktionen bygger i mångt och mycket på att deltagaren tror på att programmet hjälper. När någon ifrågasätter själva programmet så ifrågasätter han/hon i princip allas möjlighet att tillfriskna.

Detta betyder att tolvstegs grupper är känsliga för kritik och att man därför försvarar sig när man känner sig hotade.I princip innebär programmets konstruktion att alla tecken på att det skulle finnas svagheter i programmet utgör ett hot för den enskilde deltagaren.

En effekt av detta är att alla prisar programmet, även om man vet att det har svagheter, för att ingen vill minska dom egna chanserna. Ett tecken på detta är: När det kommer en ny till gruppen så prisar alla programmet även om man igentligen tycker att det har sina brister.

En annan bieffekt kan bli att man inte vågar visa att det igentligen inte går så bra. Om man har problem så skulle ju detta kunna tolkas som att man tror för dåligt eller arbetar för lite med stegen.

- Dom andra säger ju att det går så bra för dom, Eftersom jag inte mår så bra så måste det

vara fel på mig.

Vad personen ovan inte upptäcker, speciellt inte som ny, är att folk inte alltid är så sanningsenliga som man skulle kunna tro. Denna form av "Oärlighet" skulle jag kunna tänka mig förekommer inom andra liknande rörelser som bygger på att tro.

Fasaden blir viktigare än sanningen.

En av Oxfordgrupprörelsens grundtankar var att om alla tog ansvar för sina "Synder" och tillät Gud att kontrollera deras liv (God control) så skulle jorden bli ett paradis. Som tanke är den nog så vacker men i praktiken så blir den ett potentiellt övergrepp. Vad som än händer, hur illa man än blir behandlad så skall man alltid fråga sig om det igentligen inte var ens eget fel och om man inte bör gottgöra någon.

Faran med detta tankesätt är att man låter sig trampas på.

Det finns gånger då man själv bär skulden, det finns gånger då den andre gör det. Att ensidigt ta på sig all skuld späder på vad som antagligen i mångas fall är ett berg av skuld och skam.

Allt gott som händer är händer tack vare tron på Gud, gruppen och programmet

"När vi är i början av att acceptera närvaron av en Högre Kraft, är det ibland till

hjälp att lägga märke till små händelser omkring oss. Vi kan börja se tillfälligheter i

våra liv som små mirakel , gåvor eller enkla ingripanden av vår Högre Kraft. Genom

att ta oss tid till att tacka vår Högre Kraft för små saker som "att inte få böter för

felparkering" eller "ett oväntat samtal ifrån någon vi har tänkt på", så lär vi oss att

acceptera en Högre Kraft." (De tolv stegen för vuxna barn, 1987)

En av farorna med det presenteras ovan är att man leds in i en tankemodell där allt gott som händer i livet är tack vare tron på Gud och tack vare gruppens kraft.(Eftersom man kan välja att ha gruppen som Högre Kraft)

Om man kombinerar detta med den starka betoningen på de "Dysfunktionella beteendena - Karaktärsbristerna" kan det uppstå ideer som liknar framgångsteologin. Det finns också en risk för att man späder på den egna känslan av att vara dålig. Uttalandet ovan innebär underförstått att: Om du inte tror och livet inte går så bra så är det DITT fel.

Det är inte tron på Gud som skapar problemet utan att man kopplar tron till framgång eller lycka i livet.

I de olika vittnesbörder som återfinns i olika böcker inom rörelsen har ofta det gemensamt att - Livet innan gruppen och tron på Gud (som vi själva uppfattar honom) beskrivs som ett helvete, det är först när man går med i grupp X och börjar tro på Gud som livet blir bättre. Oftast är förändringen fantastisk. Att det i några fall förhåller sig på detta viset råder det nog ingen tvekan om. Men förändringen som tillskrivs gruppen och Gud utgår igentligen från personen själv.

En person som väljer att ta det mycket stora och svåra steget att gå till en självhjälps grupp har i och med sitt beslut på egen hand påbörjat en fantastisk förändring av sitt liv. Men i gruppen får vederbörande höra att det är Programmet, gruppen och Gud som står bakom förändringen. Istället för att stärka den nyes självkänsla så minskar man den genom att lära denne - Du kan inte ändra ditt liv själv. Endast Gud, genom programmet kan förändra ditt liv. Om nu inte den nyes liv blir så fantastiskt som det beskrivs i litteraturen (Exempel vis Löftena i kapitel 5 Stora Boken) så kommer personen att utgå ifrån att det är "Mitt eget fel, om jag bara arbetade hårdare med stegen så skulle allt bli bättre".

Ken Ragge för fram tanken i sin bok "More Revealed" att programmet lär ut hjälplöshet - Learned helplessness. Att försätta någon i detta tillstånd är att ta ifrån vederbörande möjligheten att styra sitt liv. Om en person sätter hela sin tillit till programmet så är det oerhört svårt att ta sig ur det även om det kanske skulle vara det bästa i vissa fall. Man tror helt enkelt inte att man klarar sig utan programmet. (40.9 % Trodde inte att dom skulle klara sig utan AA. Karin Helmersson- Bergmarks, AA i Sverige,1995). Om man tror detta för att det faktiskt är sant är det en sak, men om denna tanke är en följd av vad man har fått lära sig i gruppen så är det mycket allvarligt.

Inom dom officiella tolvstegs grupperna kontrollerar man deltagarnas informationsintag genom att bara tillåta sk. "Konferansgodkänd" litteratur. Vidare får man kontroll över sina medlemmar genom att man rekomenderar att man skall gå på så många möten som möjligt.

Inom AA så rekommenderas man att gå till 90 möten på 90 dagar. Om en person har sitt arbete kvar så innebär ju detta att man arbetar, går på möten och sover. Slutar man 17:00 och mötet är mellan 19 - 21 så är man knappast hemma förrän 22 - 22.30 med eftersnack plus ev. resa. Detta innebär att man i princip bara umgås med AA folk utanför sitt arbetet. Om dessutom maken/makan går till Al-Anon och barnet till AlAteen så blir Tolvstegs influensen tämligen total.

En ytterligare källa till kontroll är att man uppmanas skaffa sig en sponsor. Dennes uppgift är att undervisa "Sponsiven" i programmet. Nykomlingen uppmanas att i första hand ringa sin sponsor om man får problem. Detta ökar ju givetvis programmet och gruppens influens i nykomlingens liv.

Speciellt inom AA tycks det mig finnas en rädsla för känslor. Vrede och Agg anses vara speciellt farliga. Eftersom ett av målen är att uppnå den så kallade "Sinnesron" - ett tillstånd där det inte finns några upprörda känslor - så uppmanas medlemmarna att inte bli Arga, Hungriga, Trötta, Ledsna eller i övermått ypprörda. Skulle man bli något av detta så bör man genast gå på ett möte eller ringa sin sponsor. Alternativt kan sätta sig ned och be eller meditera. Detta är vad som av sektanalytiker kallas för "Thought stopping techniques". Detta kan vara mycket destruktivt eftersom det blockerar känslolivet. En annan fara är att medlemmen börjar att uppleva sitt känsloliv som "Dåligt" eller farligt.

Inom anhörigrörelsen är det mer Ok att känna sina känslor men man skall se upp med att hysa agg. Agg - Resentments - är ett ofta förekommande ord inom Tolvstegsrörelsen.

Att det förekommer så ofta är troligtvis ett arv från Oxfordgrupprörelsen. En viktig del i grundaren Frank ND Buchmans omvändelse var när han skrev brev till medlemmarna i en styrelse och bad om ursäkt för att han hade hyst agg mot dem. Orsaken till att han hade blivit arg var att han ville förbättra maten på den skola där han arbetade och styrelsen förvägrade honom detta. När han hade haft sin frälsnings upplevelse så blev ett av målen att "Make Amends" - Gottgöra. I denna händelse finns grunden till Tolvstegsrörelsens gottgörelse.

Inom Oxfordgrupprörelsen fanns ett utpräglat förakt för det analytiska och logiska tänkandet. Detta ansågs stå som ett hinder mellan personen och Guds ledning. AA importerade detta förakt.

"Our best thinking got us here." AA slogan

"Vi upptäcker att vårt analytiska förstånd, med dess rädslor, kritik, förväntningar och

planer, inte kan lösa våra problem." (De tolv stegen för vuxna barn, sid 7)

"Om vi istället för att lita till en Högre Makt, bara litar till vår egen intelligens, vår

egen styrka och vår egen klokhet, kommer vi inte att finna svaren." ( Hopp för barn

till alkoholister, AlAteen 1973)

Faran med att attackera det analytiska förståndet är att om en medlem tar till sig detta budskap så har dennes chanser att se igenom programmet radikalt minskat. Dessutom så skuldbelägger man en av de mänskliga gåvorna - Intellektet. Speciellt allvarligt är det när man uppmanar barn till att inte lita på sitt förstånd.

Inom AA är anses spridandet av budskapet vara en av nycklarna till nykterheten.

• "Tro utan arbete är död"

• "Ge av det som så frikostigt har givits"

Bägge citaten kommer ursprungligen från Oxfordgrupprörelsen.

Tradition 5 Enda syftet är att sprida budskapet till de alkoholister som fortfarande lider.

• Steg 12 ...... försökte vi föra detta budskap vidare ... .

Gång på gång betonas det hur viktigt det är att sprida budskapet till dom som fortfarande lider. I STB talas det om vikten av att "Osjälviskt" hjälpa andra.

"En förutsättning för fortsatt nykterhet är engagemang i att föra budskapet vidare till

andra alkoholister."(Birgitta Crafoord: Alkoholist med rätt att leva. 1994. sid 191)

Inom dom andra grupperna finns inte kopplingen mellan att sprida budskapet och livet (nykterheten) med man uppmanas i alla fall att gå ut och berätta om hur "Fantastiskt" programmet är.

Metoden för att sprida programmet är oftast i form av att man ger vittnesbörd till andra som man vet är i samma situation. Det märkliga är att man gör detta redan efter att ha gått ett fåtal gånger. Man har igentligen ingen egen erfarenhet men man har hört på mötena hur fantastiskt programmet är och att det fungerar för alla.

Vad det gäller tradition 5 så kan man verkligen fråga sig vad det egentliga syftet är.

"Varje grupp har endast ett syfte - Att föra budskapet vidare till de alkoholister som

fortfarande lider."

Om syftet enbart hade varit att hjälpa människor till nykterhet så borde det ju ha stått exakt

det. Men om man kommer ihåg att grundtanken är att - Endast en andlig omvändelse kan hjälpa en alkoholist - så får tradition 5 sin förklaring. Nackdelen med denna tradition är ju att den begränsar AA´s (och resten av rörelsen) möjligheter att ta till sig nya rön allteftersom dom forskas fram.

Om man tror på att ett deltagande i AA är enda räddning så är det ju från detta antagande sett, naturligt att vilja sprida budskapet.

Inom rörelsen i sin helhet finns en stark "Vi kontra Dom" känsla. Man får lära sig att dom enda som riktigt kan förstå "Mig" är dom andra i gruppen. Dom där utanför förstår inte. Detta accentueras av att man tar till sig ett nytt språk bruk som ofta är totalt obegripligt för den utomstående. Inifrån gruppen verkar det som om dom därute inte förstår men i själva verket blir språket ett verktyg för att sluta gruppen och skapa distans. Det är antagligen inte en medveten riktning utan snarare en naturlig följd den täta sammanhållning som uppstår inom en sådan här rörelse.

Nackdelen med en "Vi härinne dom därute" känsla är att man får ett smalt umgänge och att man inte går vidare i livet när gruppen har tjänat sitt syfte.

Det finns en egen jargong inom rörelsen. Till viss del är detta naturlig men det finns en del märkliga inslag. Det finns många ord som har kommit att få en helt ny eller utvidgad betydelse inom Tolvstegsrörelsen. Vad som antagligen händer är att vissa ord som man använder för att beskriva ett vissa fenomen börjar gradvis med åren färgas av programmets värderingar. Tydliga exempel på detta är:

Nykter på svenska betyder vanligtvis att man för ögonblicket inte är påverkad av alkohol. På "Programiska" betyder dock "Nykter" att man också går på möten och är aktiv i rörelsen. Den som tidigare har varit alkoholist men som har slutat på annat sätt än genom AA anses inte vara nykter på "Riktigt".

Man säger att personen är spritfri eller idkar dom "Vita knogarnas nykterhet". Med detta avses att man för hålla sig nykter måste hålla sig så hårt i stols-karmarna att knogarna vitnar. Det är tydligt att det inte räcker med att vara nykter, det gäller att vara det efter AA´s mall. Detta kan medföra att den som har varit nykter i 10 år och möter en "Nykter Alkoholist" = AA medlem, får veta att han inte är nykter på riktigt. Om man dessutom förnekar att han har problem så tas det som ett bevis för att han inte har besegrat sjukdomen - Se nedan Förnekelse.

Från början var det en beteckning på det tillstånd som maken/makan försattes i efter en längre tid tillsammans med en aktiv alkoholist. Idag har detta begrepp kommit att svälla så till den grad att det nu definieras som en egen sjukdom -jämställd med alkoholism. Enligt tolvgstegarna bör medberoendet behandlas med hjälp av AA´s program. Definitionen av detta

tillstånd innebär att nästan alla människor borde gå med i en lämplig tolvstegsgrupp.

Medberoendets ursprungliga definition inkluderade bl.a

• Kontrollbehov
• Förneka verkligheten (Inte att förväxlas med programmiskans Förnekelse)
• Överdriven ansvars känsla
• Behov av att ta hand om allt och alla

Dessa beteenden finns antagligen i mer eller mindre grad hos alla människor men dom förstärks hos den som lever nära en missbrukare. Men när rörelsens önskan om att sprida sitt budskap paras med ett så "Luddigt" definierat begrepp som medberoende så har begreppet kommit att få en allt vidare definition. Idag har man utvidgat det till den grad att nästan all form av empati kan ifrågasättas och stämplas som medberoende.

Det man har missat är att det är inte handlingen som avgör om det rör sig om medberoende. Det är den bakomliggande drivkraften. Att vara omhändertagande för att dämpa sin egen ångest är en form av medberoende. Att göra samma sak för att det är ens övertygelse och man gör det utan tanke på egna fördelar är det inte medberoende. Utifrån kan handlingarna dock vara intill förvillning lika.En människa med empatistörningar skulle teoretiskt sätt kunna försvara sin brist på empati med - Jag har besegrat mitt medberonde. Även om syndromet "Medberoende" exsisterar så innebär det inte på något sätt att en Tolvstegsgrupp skulle vara den bästa lösningen.

Jag tänker ägna en del utrymme åt hur denna term definieras och tillämpas inom Tolvstegsrörelsen.

Ordet förneka är egentligen värdeneutralt. Det säger ingenting om huruvida det man förnekar är sant eller inte. Om jag blir falskeligen anklagad för att ha gjort en sak är jag i min fulla rätt att förneka påståendet. Det kan också röra sig om rena skillnader i åsikter.

- Jag tycker inte att jag har gjort fel och förnekar därför riktigheten i anklagelsen.

Att förneka ett påstående som rör den egna personen kan också ingå som ett led i ett psykologiskt försvar. Men jag anser att orden "Att förneka", är helt neutrala med avseende på skyldig eller inte.

Hur används då ordet inom Tolvstegsrörelsen?

Inom rörelsen påstår man att en av dom främsta tecknen på "Sjukdomen Alkoholism" är att vederbörande förnekar att man är alkoholist.

I denna definition ligger det en portion sanning då en alkoholist oftast inte vill se sin egen situation och därmed förnekar han/hon sanningen inför sig själv och sin omgivning. Men inom Tolvstegsrörelsen har man gjort en generalisering av ett beteende som är vanligt bland alkoholister men som inte på något sätt är ett universellt symptom.

Vad får då denna definition för effekter?

Eftersom definitionen bygger på vad jag anser vara en osanning har man skapat en grund för potentiella övergrepp. I det ögonblick som en person anses vara alkoholist av en Tolvstegstroende är vederbörande dömd. Om han/hon säger: "Nej jag är inte alkoholist" har vederbörande automatiskt dömt sig själv.

Saken förvärras ytterligare när man kopplar Förnekelse = Symptom till AA´s grundtanke om "Enda utvägen är en frälsning (Via AA)". Det som nu tillkommer i definitionen är att all form för kritik för programmet eller ifrågasättande av nödvändigheten att gå på AA möten tas som FÖRNEKELSE.

Detta innebär att det inte finns en naturlig utväg ur AA. Alla försök att bryta sig loss tas som ett bevis på att sjukdomen håller på att blossa upp igen. Personen varnas och skräms med hotet om ett återfall.

Vidare talar man om förnekelse som ett tillstånd. "Han är i förnekelse" (Eng. To be in Denial). Liknande resonemang förs generellt inom dom andra grenarna av rörelsen Att förneka är lika med att vara sjuk och enda utvägen är att gå på möten av lämpligt slag. Alla tendenser att vilja sluta ses som ett utslag av sjukdomen och därmed ett bevis för att man inte har tillfrisknat.

Hela situationen påminner lite om gamla tiders Häxprocesser. Det gällde att inte bli anklagad. Om en kvinna blev anklagad så var hon automatiskt dömd.

Detta är mycket allvarligt eftersom alla som dricker mycket alkohol inte nödvändigtvis är alkoholister. Men en person som blir ifrågasatt och förnekar att det rör sig om ett problem har egentligen inget val. Antingen erkänner man och får åtminstone en del sympati, eller så förnekar man och utsätts för mycket hårda påtryckningar. En av huvudingredienserna i Minnesotabehandlingen går ut på att bryta förnekelsen. Detta görs tämligen konfrontativt.

Situationen för den enskilde är mycket svårbedömd när man blir anklagad för att förneka. Likaväl som man förnekar det som är sant kan påståendet om alkoholismen vara falskt.

Att bedöma om en person är alkoholist eller inte kan i vissa fall vara svårt (I andra fall är det helt solklart) och jag anser det är ett oåterkalleligt krav att de personer som skall bedöma detta inte är påverkade av ett tänkande som har andra syften än sanningen. AA - Minnesotamodellens värderings- system innehåller så många oklarheter att jag anser det är tveksamt om en person får en opartisk bedömning.

Om man ser till att det inom AA - Minnesotamodellen anses att:

• Alkoholism är en obotlig, progressiv och fatal sjukdom vars främsta bevis kanske är

att man förnekar den.

• Behandlingen är en religiös omvändelse efter AA´s model samt ett livslångt

deltagande i AA grupper

Sett ur detta perspektiv så kan man rättfärdiga nästan vilka metoder som helst. Utan AA´s hjälp tror man ju att personen man vill "Hjälpa" förr eller senare kommer att gå under.

Som jag ser det bygger hela AA´s värderingsmodell på en rad tveksamma påståenden. Men innanför det egna värderings system finns det en logik. Dock begår man i många fall grova övergrepp i det Goda och Guds namn.

Sjukdomen som den definieras av AA - Minnesota modellen innebär att när väl sjukdomen har brutit ut kommer man aldrig att bli frisk. Och då enda sättet att hålla sjukdomen i schack är att regelbundet gå på AA möten och aktivt följa programmet innebär det att man aldrig kan lämna gruppen. Om man skulle vilja göra det ses det som ett tecken på att man tänker ta sig ett återfall och givetvis så motarbetas detta.

Vad som gör situationen svårbedömd är att det finns ett visst (I många fall ett stort) mått av sanning i påståendet att "Du blir aldrig frisk". Många, kanske de allra flesta kan aldrig återgå till ett normalt drickande. Men när man kopplar ihop detta faktum med AA´s idéer om "Enda räddningen är en omvändelse" och "Alkoholism är en sjukdom" så uppstår AA´s slutsats att man måste gå möten för alltid. Detta är ett genomgående problem inom hela tolvstegsrörelsen - man tar en sanning och kopplar ihop den med ett antal egna definitioner. Den som inte har kunskap om de faktamässiga och logiska bristerna i rörelsens idekomplex kan lätt fastna i programmets dogmer. Samma fenomen gäller alla delar av Tolvstegsrörelsen. Alla anses vara obotligt sjuka och behöver gå på möten under återstoden av livet.

Rörelsen önksan om att överleva kan vara en annan bakomliggande tanke som gör att man vill att människor skall gå i grupperna under resten av livet är att rörelsen vill överleva. Detta är i och för sig inget problem, men det gäller för alla grupper att hitta en sund balans mellan att vara till för individen och att individen är till för gruppen. Samtidigt är det paradoxalt nog så att om inte vissa såg mer till gruppen än sig själva så skulle det inte finnas några grupper att gå till.

När jag läser tolvstegsrörelsens texter så tycks det mig som om att man använder Gud som terapeut. I steg 7 så ber man Gud ta bort de egna karaktärsbristerna. Det är alltså inte personen själv som skall dra sig upp ur sin situation utan det är Gud som skall göra det. I de tidigare stegen har medlemmen dessutom fått lära sig att han/hon är maktlös och igentligen inte kan göra något åt sitt liv. Förändring kan endast ske med Guds hjälp. Medlemmen får på olika sätt lära sig att denna hjälp bäst förmedlas via tolvstegs programmet. Speciellt tydligt blir detta i Stora Boken där man berättar för läsaren att ingen annan form av hjälp utom AA har fungerat. Samma sak gäller i princip de andra programmen men där är man öppnare inför andra former av terapi. Detta gäller speciellt dom nyare grupperna.

I de flesta sekter så det finnas en eller ett fåtal personer som är ledare. Tolvstegs rörelsen är uppbyggd på ett sätt som omöjliggör för en eller några att totalt dominera rörelsen Det finns dock en form av ledar skikt som består av dom som är äldst (Längst Nyktra) i gruppen och de personer som anser ha veta bäst hur man skall tolka programmet. Denna grupp inom rörelsen anser att dom har förstått programmet och dom tycker att dom lever efter "Dessa principer". Eftersom programmet innehåller tydliga och enkla regler så uppstår en möjlighet för vissa att bli "Tolvstegsfarisee". Allting som dessa personer gör och säger utgår ifrån programmet. Detta ger dessa personer en känsla av leva rätt. Ur denna känsla kommer ett rättfärdigande att tala om för andra hur dom skall leva sitt liv efter programmet. Vissa personer ur denna grupp kan bli oerhört dogmatiska i sitt förhållande till programmet. En sådan person får sin trygghet ur programmets regler så kan man och kan bli tämligen aggressiv om någon skulle kritisera programmet.

Den makt som man kan tillskansa sig inom programmet ligger mer på ett psykologiskt plan än det traditionella ekonomiska. Man uppnår en position som "Auktoritet" på Tolvstegs liv. Tiden som grupprepresentant eller liknande är ofta begränsad så ur den synvinkeln har man nog lyckats undvika många problem.

Dock finns det en ledare eller auktoritet som man inte uppfattar eftersom det inte är en fysisk person. Nämligen Programmet i form av dess regler och principer. Denna ledare har exakt samma position som inom traditionella sekter där ledaren står för auktoriteten. Jag har berört denna tanke tidigare och det är kanske först när man har sett rörelsen inifrån (Om ens då) som denna auktoritet blir synlig.

Vilka indicier finns för att det är programmet som är "ledaren"? Eftersom det inte finns några igentliga mötesledare så är det någonting som leder mötet. Med tanke på det kaos som ofta finns inom de personer som går till någon av tolvstegsgrupperna måste det finnas någonting som ser till att en persons inre kaos inte blir hela gruppens kaos.

En Tolvstegs grupp är en oerhört välordnad grupp där alla (nästan 99%) tycks följa samma spelregler som om det funnes en verklig ledare.

Min slutsats är att det är programmet som är detta rättesnöre som alla respekterar. Den nye som kommer till en grupp ser inte denna ledare men eftersom alla i gruppen obönhörligt följer vissa regler så gör den nye det också, utan att veta riktigt varför. Denna ledarfunktion hos programmet är dess styrka och svaghet på samma gång. Styrkan är att man klarar av att ta emot kaotiska människor utan att gruppen välter av den nyes kaos. Svagheten är att vissa personer blir låsta till gruppen och programmet på samma sätt som inom en traditionell "Sekt".

En annan svaghet är att det är en ledare som är omöjlig att ställa till svars.

(Detta avsnitt är mina helt personliga upplevelser i samtal med tolvstegspersoner)

Ett tecken på att det finns "Sektdrag" i tolvstegsrörelsen är den likformighet som finns i åsikter och uttryck. När man talar med "Tolvstegstroende" så är det min erfarenhet att man i bland skulle ha kunnat skriva dialogen på förhand. Det känns inte som man talar med personen man har framför sig. Man talar med "Programmet". Alla svar man får har sin grund i programmet och stegen. Oavsett (Grovt generaliserat) vem man talar med, som är tolvstegsfanatiker, så är det som att tala med en ock samma person - Programmet. Situationen påminner mig om när man diskuterade med 70 - talets vänsterradikaler alla svar kändes inlärda.

Det finns en situation som det har tagit mig lång tid att förstå dess orsaker men jag skall försöka att förklara den. Eftersom jag är kritisk till programmet så har jag ett flertal gånger försökt att diskutera mina tankar och farhågor kring programmet och dess ursprung. Efter en stunds diskussion har jag ofta känt en växande frustration. Jag har som oftast lämnat dessa samtal med en känsla av upprördhet och sorg. till viss del beror detta på saker som har med min personlighet att göra. Men det finns också ett par faktorer som har sin rot i programmet. Vad jag tror händer är följande.

Jag tror mig veta att det finns ett berättigande i min kritik på samma gång så vet att jag attackerar en annan persons "Tro". Genom att ifrågasätta programmet ifrågasätter jag även möjligheten till överlevnad för den som jag talar med. (Förutsatt att denne tror på programmets definitioner av tillfrisknande) Detta faktum tvingar mig att (borde i alla fall tvinga mig) att gå lite försiktigt fram. Den jag talar med behöver däremot inte ta samma hänsyn till mig. Programmet ger vederbörande all rätt i världen att gå fram ganska hårt. Ur Tolvstegarens synvinkel befinner jag mig i förnekande i och med att jag kritiserar programmet. Alltså är jag "Sjuk" och behöver programmet men har inte förstått att jag behöver det. Tolvstegspersonen kan då lungt gå på ganska hårt i sina försök att ge mig programmet eftersom det är för mitt eget bästa. Programmet är "tungt" när man blir slagen i huvudet med det.

Denna känsla av att veta "Sanningen" och ha rätten, kanske till och med skyldigheten att tala om den för den andre är en fara med programmet. Om en sådan person återfinns i behandlande position så anser jag att det finns risk för att man begår övergrepp i det Godas namn. Som sjukdomen och boten är definierad inom programmet så finns det ju faktiskt ingen annan väg än via AA. Ur den troendes synvinkel så är det dennes skyldighet att berätta "Sanningen" för den som inte känner till den, det handlar om liv eller död.

Det sägs kanske inte rakt ut men denna tanke uppstår som en logisk följd.

• Sjukdomen är obotlig. Du kommer alltid att vara sjuk.

• En räddningen är en andlig/religiös omvändelse.

• Den enda omvändelsen som har visat sig fungera är AA´s.

En av dom centrala delarna i Oxford-grupprörelsen var att

"Tro utan arbete är död".

Dvs sig det räcker inte att få en tro den måste underhållas.

• Förnekandet är ett av dom främsta symptomen.

• Att vilja lämna AA är liktydigt med att förneka alltså är sjukdomen på väg att bryta ut

igen.

• Summan av ovanstående tanke gångar blir. Du kan aldrig sluta i en tolvstegs grupp.

Detta gäller även anhöriggrupperna eftersom man även där lider av en obotlig sjukdom -

Medberoende.

Denna uppstår som en direkt följd av sjukdomsbegreppet och tanken - I grund och botten är

det ditt fel. Sjukdomen sägs vara primär dvs. den har ingen bakomliggande orsak. Följden av detta blir att det inte finns någon anledning för en medlem i AA (NA,GA,OA,CA,SLAA mfl) att söka delförklaring i sin barndom. Om det var så att barndomens händelser skulle spela en verklig roll i utvecklandet av alkoholism så skulle ju inte sjukdoms modellen hålla som den definieras inom missbruks delen av rörelsen. När man till detta lägger åsikten från Oxfordgrupprörelsen - Allt är ditt fel - så finns det än mindre orsak att titta bakåt.

Detta gäller inte i samma grad för ACoA ( Adult children of alcoholics). På ACoA talas det

mycket om barndomen eftersom man vänder sig till vuxna barn till alkoholister.

Men å andra sidan så är inte denna grupp en officiellt godkänd tolvstegs grupp!

Gottgörelse tanken i den form som förekommer i Tolvstegsrörelsen härstammar direkt från

Oxfordgruppen. Denna tanke får olika effekter och konsekvenser beroende på vilken av undergrupperna man tillhör. När man ser till AlAteen så blir den till och med lite absurd eftersom stegen är skrivna för vuxna alkoholister.

Den form av gottgörelse som förespråkas verkar vara mer till för att stilla det egna samvetet än att ge upprätta den man har gjort illa.

"Om människan tar illa upp av min fråga, är det hon som mår dåligt, och jag ber för

henne"(Gudni Stefansson, Återfallsprocessen,1991)

"De som hotar mig är omogna. Jag ber Gud hjälpa den och hjälpa mig förstå

dem"(Gudni Stefansson, Återfallsprocessen,1991)

"Det är upp till oss själva att avgöra med absolut ärlighet om gottgörelse är möjlig

eller inte." (Al-Anons Tolv Steg och Tolv traditioner)

"När vi väl hade gjort upp en lista över dem vi hade skadat var det också upp till oss

själva att avgöra det lämpligaste sättet att återgälda vår skuld"(Al-Anons Tolv Steg

och Tolv traditioner)

"Ett av målen med Nionde Steget är att skapa sinnes frid åt oss själva, vilket man inte

ska bortse ifrån under arbetet med Nionde steget."(Al-Anons Tolv Steg och Tolv

traditioner)

borde det inte i rimlighetens namn vara så att det är den som har drabbats som äger rätten

att avgöra under vilka former som gottgörelsen kan ske.

Minnesota hemmen ingår som en central del i Tovstegsrörelsen. Utan introduktionen av denna behandlings modell hade AA aldrig blivit så stort som det är idag i Sverige (Karin Helmersson-Bergmark, AA i Sverige,1995). Innan introduktionen var man kanske 20 grupper mot närmare 500 idag. Behandlingens innehåll bygger på AA´s 5 första steg och grundtanken om frälsningen finns med.

Behandlingen tycks gå ut på att få patienten att acceptera AA´s grundfakta så att vederbörande kan upprätthålla sin nykterhet genom att gå på AA möten efter behandlingen är avslutad.

På hemmen arbetar det alltid ett antal nyktra alkoholister dvs säga aktiva AA personer. Som jag tidigare har anmärkt så skapar detta en situation där man inte är speciellt benägen att se världen utanför dom egna ramarna.

Grundtanken är ju den samma "Endast en frälsning kan rädda alkoholisten" och därmed så har man inför sig själva rättfärdigat de närmast hjärntvätts liknande metoder som används på dessa institutioner.

I Gudni Stefansonsbok "Sjukdomen alkoholism, att maximera själv läkningen" blir AA inslaget oerhört tydligt. Om jag har förstått det rätt så företräder han den sk. "Islands modellen". Här sägs uttryckligen att målet för vistelsen är ett livslångt AA deltagande.

"Behandlingshemmet förbereder patienten till i nykterhet inom AA-Rörelsen.En

traditionell formell behandling förekommer sålunda inte. Ansvaret för behandlingen

ligger på patienten." (Gudni Stefansson. Sjukdomen alkoholism - Att maximera

självläkningen, 1992, sid17 )

"Vi är sålunda inte formella , psykologiserande behandlare; Vi skapar miljö för

mognad och ser patientens livslånga AA deltagande som målet för vistelsen på

behandlingshemmet."(Gudni Stefansson. Sjukdomen alkoholism - Att maximera

självläkningen, 1992 sid18)

"Behandlingshemmets uppgift är att förbereda patienten för ett livslångt deltagande i

självhjälpsgrupper eller frivilligorganistaioner." (Gudni Stefansson. Sjukdomen

alkoholism - Att maximera självläkningen, 1992 sid 23)

Vidare skall personalen bilda en enad front gentemot patienten så att han/hon inte ges en chans att komma undan. Eftersom man är instängd tillsammans med en grupp människor i samma situation som en själv plus en enad personal så skall det mycket till om en person inte får sin vilja knäckt och blir troende.

"Personalen måste vara konsekvent, tro på vad de gör och bilda en enhällig front.

Samma klara signaler måste utgå från alla. Dessa signaler är tillit till AA och tillit till

det vi gör på behandlingen, vikten av att följa schemat, vikten av att inte lämna eller

splittra gruppen, vikten av att skapa nya friska relationer, och att understryka glädjen

i dessa och det nya nyktra livet, understryka eländet i de gamla vanorna och

missbruket."(Gudni Stefansson. Sjukdomen alkoholism - Att maximera självläkningen,

1992 sid 19)

Samma tankar kommer fram i Birgitta Crafoords bok "Alkoholist med rätt att leva" (1994)

"Minnesotaprogrammen kan ses som en introduktion till fortsatt engagemang i AA och

att detta är förutsättningen för fortsatt nykterhet." (sid 188)

"Förhållandet mellan AA och de Minnesotainspirerade institutionerna kan uttryckas

på följande sätt:"AA behöver inga behandlingshem - men behandlingshemmen behöver

AA"" (Sid 197)

"Man ser att även om kamratstödet är något av A och O inom AA i en alkoholists

tillfrisknande ...... ." (Sid 196)

Dessutom så ställs man inför ett påstått faktum - att det är "Vetenskapligt" bevisat att alkoholism fungerar som AA - Minnesota modellen definierar "Sjukdomen". Med tanke på att det knappast finns tillgång till ett medicinsk bibliotek som innehåller kritiska eller motsägande litteratur så är nog patientens chanser att kolla uppgifterna lika med noll.

Till dessa hem så kommer ofta familjen på en sk familje vecka. Här får resten av familjen lära sig samma "Sanningar" och uppmanas att uppsöka Al-Anon eller motsvarande t.ex. ACoA.

Detta gäller dock inte generellt för alla Minnesota hem. Hur Familjeprogrammet är upplagt varierar men jag skulle tro att gemensamt är att man vill att familjen skall gå till en tolvstegs grupp.

Vidare kan man konstatera att Minnesota hemmen innebär en karriär möjlighet för den "Nyktre alkoholisten". Faran med detta arrangemang är att det blir rundgång i systemet. Den som själv är "Tolvstegs troende" arbetar på en institution som har målet att via tro behandla människor. Om det skulle komma fram nya metoder som är bättre än rådande så finns ju en uppenbar risk att man inom AA - Minnesota modellen aldrig vågar titta utanför den egna cirkeln.

Kopplingen mellan AA och Minnesota hemmen kan sägas vara motsägelsen till att AA inte har några ekonomiska intressen. AA i sig är inte vinstdrivande, men så länge en person inte agerar i AA´s namn så är det helt ok att tjäna pengar på AA´s idéer. Nu vill jag med en gång innan någon "går i taket" säga att jag INTE tror att de som driver Minnesota hem gör detta enbart (eller alls) för ekonomisk vinning. Jag antar att alla inom tolvstegsrörelsen vill hjälpa sin medbroder så det är inte det ekonomiska motivet som är det största problemet.

Men i Sverige (Och antagligen på andra ställen i världen) så hade aldrig AA och Tolvstegsrörelsen fått sin nuvarande omfattning utan att man hade startat Minnesota (Karin Hellmerson-Bergmark, AA I Sverige) Jag anser dessutom att när man tar betalt för en tjänst så har man rätt att ställa högre krav än när man granskar en frivillig självhjälps organisation.

I Birgitta Crafoords bok framförs följande påstående:

".............. som erbjuder den mest professionella behandlingen som finns att tillgå

idag, dvs behandling enligt Minnesota modellen." (Sid 199)

Om nu detta stämmer så undrar jag varför Hester & Miller på sid 32 nästan i förbigående nämner Minnesota modellen. I detta verk som tycks ha ambitioner på att vara mycket seriöst så får Minnesota ca: 10 spaltcentimeter.

Jag har försökt att få fram uppgifter som stämmer med det påstående som citeras ovan men det tycks vara svårt att finna sådana utanför rörelsens egna domäner. Antingen beror det på att övriga forskarvärlden inte vill ha med ett religiöst program att göra även om det skulle visa sig vara bäst eller så beror det på att det finns inga kontrollerade bevis för att Crafoords mfl´s åsikt om sitt eget program stämmer.

Om en person av egen fri vilja beslutar sig för att ta hjälp av AA är dennes beslut. Men när han skickas till ett Minnesota hem av socialtjänst eller sitt företag så är situationen en helt annan. I USA är Tolvstegs rörelsen en miljard industri med behandlings center och bokförlag mm. Allting hålls separat från AA men det är dock AA´s idé man saluför och jag antar att dom flesta inom denna industri har börjat sin karriär i någon tolvstegs grupp.

När man går utanför behandlingen av missbrukare så upplever jag att Oxford-grupprörelsens inflytande blir större.

"Även om en alkoholist inte vill samarbeta, finns det inget skäl till att du skulle

negligera hans familj. Du bör fortsätta att vara vänlig mot den. Familjen bör erbjudas

ditt sätt att leva. Skulle de acceptera och leva efter våra andliga principer, så finns det

en mycket större chans för familjens "Överhuvud" att tillfriskna. Och även om han

fortsätter att dricka, kommer familjen att finna livet lättare att leva. (STB sid 89)"

Vad innebar "Ditt sätt att leva" år 1939 när boken skrevs? Antagligen menade man Oxfordgrupprörelsens sätt att leva. Jag tror inte att familjegrupperna hade kommit i gång så tidigt. "Våra andliga principer" är därför troligtvis Oxford gruppernas absoluter och övriga ideal. Dessa tankar går igen på många punkter i programmet.

Frågan som jag har ställt mig hela tiden är om dessa ideal verkligen är dom bästa för den anhöriges "Tillfrisknande". Ibland känns det som om den anhörige "kommer ur askan i elden".

Inom de delar av tolvstegsrörelsen som inte har missbruk som sitt gemensamma problem kan man inte, på samma uppenbara sätt som inom AA, använda rädslan som kvarhållande metod. Men det är faktiskt på det viset att man ofta säger att de anhöriga är lika sjuka som alkoholisten - ibland säger man till och med "Mera sjuka". Den kanske enda skillnaden är spriten (drogen). Man talar om en familjesjukdom där alla behöver behandling.

Med behandling menas oftast deltagande i en tolvstegs grupp.

Att alla i en missbrukar familj påverkas av situationen råder det ingen tvekan om, men att därifrån dra slutsatsen att alla anhöriga skall uppsöka ett tolvstegs program kan knappast hålla för en närmare granskning. Inom anhöriggrupperna tycker jag det blir än tydligare att rörelsen är sin egen religion.

Det är lite svårare att tydligt se vad som är den grundläggande idéen. Men den finns likväl. Antagligen så bygger den på Oxford-grupprörelsens tanke om att människans räddning är att ställa sig under Guds kontroll. Receptet som erbjuds den anhörige är samma som inom AA. Följ stegen så att du får ett andligt uppvaknande. Endast på detta sätt kan du finna den sinnesro och lycka i livet som du eftersträvar. Man utlovar till och med att man skall kunna uppnå ett sådant mått av sinnesro att man klarar av att leva tillsammans med en aktiv alkoholist.

Om det nu är så att gruppen missbrukare inte är homogen så anser jag att gruppen anhöriga är än mindre homogen. Situationen ser ju radikalt olika ut beroende på var i familje strukturen man befinner sig.

A: Anhöriga som är nöjda med sitt eget liv och vars främsta problem är den anhörige eller vännens drickande.

B:. Anhöriga som vill få hjälp att bearbeta de mönster som man har utvecklat i samvaron med missbrukaren (Den beroende vid en del former av t.ex läkemedels missbruk)

1. Anhöriga till alkoholister.

2. Anhöriga till narkomaner.

3. Anhöriga till läkemedels missbrukare.

4. Anhöriga till Problem X

Dessa grupper kan underdelas i:

1. Make

2. Maka

3. Föräldrar till ....

4. Barn till ....

5. Vuxna barn till ...

6. Släktingar till ....

7. Vänner till .........

• Vilka behov kan man tänka sig att respektive grupp har?
• Är det bra att blanda människor eller skall man hålla grupperna så homogena som möjligt?
• Är självhjälps grupper en bra form för att ge alla anhöriga en möjlighet att bearbeta sina

problem?

• Om inte så vilka av anhörig grupperna kan tänkas dra nytta av självhjälps grupper? Och

i så fall vilken form av självhjälps grupp?

• Vilka behov har de som inte passar in i en själv hjälps grupp?
• Vilka olika former av hjälp finns det att få i samhället och hur ser dessa former ut?

Inom anhörig delen av Tolvstegsrörelsen vill man nog inte tänka sig möjligheten av att kategori B skulle kunna existera överhuvud taget. Men det gör den säkerligen och att påtvinga dessa människor en sjukdoms stämpel och ett Religiöst/andligt program kan bli ett övergrepp.

Att överhuvudtaget se den anhörige som sjuk är tveksamt. Man kan säkert må så dåligt psykiskt av att leva i det kaos som omgärdar ett missbruk att symptomen liknar en sjukdom. Men att "Medberoende" skulle kunna vara en primär sjukdom har jag svårt att tro.

Den anhörige mår antagligen många lika dåligt eller sämre än missbrukaren men detta får inte förväxlas med att vara sjuk. Vad som antagligen har hänt och händer inom alla avknoppningar till AA är att man vill följa mallen så troget som möjligt och då ingår en "Sjukdom". Om man lyckas att få den anhörige att tro att denne är lika "sjuk" som missbrukaren så har man ju dessutom skapat samma låsning till programmet eftersom då blir rädslan en av drivmotorerna.

Vidare så används följande argument - eftersom AA har lyckats hjälpa alkoholister "När ingenting annat har hjälpt" så måste programmet vara universellt applicerbart.

Detta påstående är svårtkontrollerat och eftersom den anhörige kanske har en Make/maka/förälder som är med i programmet och kanske är nykter för första gången på länge så har man inga skäl att tvivla på att AA är fantastiskt.

Syftet med anhörigrörelserna är inte så tydligt som AA´s. AA har ett tydligt (Yttre) mål - Nykterhet. Inom dom andra tolvstegsgrupperna är målet kanske det något luddigare "Sinnesro".

I Stora Boken framgår det ganska tydlig att den anhörige skulle erbjudas "Vårt sätt att leva". När boken skrevs så var det nog liktydigt med att vederbörande skulle lockas med i Oxford grupprörelsen.

Det finns en fördel med att hela familjen är med i samma rörelse, det minskar friktionen mellan medlemmarna. alla i familjen talar samma språk.

Länge var det nog så att en skillnaden mellan AA och Al-Anon var att man inom AA kunde(kan) använda hotet om sjukdomen som ett tungt vägande argument för att en person skulle gå med och följa dessa principer. Inom Al-Anon så fanns inte den möjligheten.

Nu är det dock så att man har lyckats att "Finna" en sjukdom till dom anhöriga. Medberoende. Att det har blivit så är nog ganska naturligt eftersom kopplingen "sjukdom" - "Tron är behandlingen" är så central för AA har man nog känt sig lite utanför inom anhörigrörelsen. Idag säger man att alkoholism är en familjesjukdom och därmed så stämmer grunddoktrinen in på alla tolvstegsgrupper.

I slutet på 1970 talet upptäckte man att dom anhöriga uppvisade en rad symptom som man kallade för medberoende. Dessa symptom var bl.a kontrollbehov,dåligt självförtroende, ett överdrivet behov av att ta hand om mm. Denna symptombild gav man namnet Co- Dependence "medberoende". Från början ansågs nog medberoendet vara ett samlingsnamn för de försvarsbeteende som man utvecklar i en familj där någon missbrukar.

Detta begrepp anammades snabbt av tolvstegsgrupperna och ganska snart så blev det en egen sjukdom. Detta begrepp har med tiden fått svälla till den grad att idag finns det knappast någon människa som inte kan sägas vara medberoende. Sjukdomen definieras i stort sett på samma sätt som inom AA obotlig men är behandlingsbar med hjälp av programmet. I och med att man har definierat den som obotlig så blir följden att den anhörige måste gå på möten resten av livet för att hålla den i schack.

Idag så behöver man inte ens vara anhörig eller missbrukare för att kunna gå till en Tolvstegsgrupp. Gruppen CODA (Codependents anonymous) är till för den som är medberoende. Detta oavsett om medberoendets orsaker. Det finns också generella grupper som t.ex Kristna recovery grupperna.

Ju längre bort från AA man kommer desto tydligare blir det att rörelsen i sin helhet är en fortsättning på Oxfordgrupprörelsen. Dom kristna recovery grupperna kan sägas ta vid där AA lämnade grupprörelsen. Cirkeln är sluten. Speciellt tydligt blir det i Keith Millers bok "The tvelve steps for Christians". Miller och Sam Shoemaker(Chef för Oxfordgrupprörelsen i USA på 1930 talet) var enligt Miller själv mycket goda vänner.

När inte nykterheten eller att träffa andra anhöriga finns med som ett mål så blir syftet bakom gruppen att vara sin egen form av religion med dom Tolv Stegen som bas. Detta syfte finns även med inom AA - AlAnon men det försvinner tilldels bakom de större övergripande målen men rörelsens överlevnad är en stark drivkraft.

Om det har varit svårt att få fram korrekt information om hur väl AA fungerar så är situationen ännu sämre vad det gäller anhörig sidan. Man säger bara att det fungerar. Enligt Provitas undersökning så ansåg 90 % av dom anhöriga att dom hade haft nytta av programmet. Men i denna undersökning finns det ingen kontroll grupp som fick alternativbehandling så man vet inte hur programmet håller vid en jämförelse med andra former.

Att gå till en anhöriggrupp har under alla omständigheter det goda med sig att man intel längre är ensam om sitt problem.Baksidan med att gå kan vara att man fastnar i stegen och programmet och därmed i slutänden får sin skuld och skam påspädd.

Efter att ha läst AlAteens bok vill jag med det bestämdaste påstå att denna bok anser jag inte vara lämpligt för barn. Ett barn som lever i familj tillsammans med en aktivt missbrukande förälder eller annan anhörig befinner sig i en oerhört sårbar position. Som vuxen anhörig har man alltid alternativet att vända den missbrukande ryggen och ta hand om sig själv.

Ett barn har inte denna möjlighet. Barnet är beroende av familjen för sin överlevnad. När man erbjuder barn till alkoholister hjälp så vilar det ett ännu större ansvar på den som tillhandahåller denna hjälp att inte manipulera barnet.

Jag anser att det i Alateens bok rör sig om uppenbar manipulation och dessutom skuld och skambelägger man barnet på ett grymt sätt.

Några exempel:

"I början ger vi gärna alkoholisten skulden för allt som är fel i vår familj. I Alateen

får vi lära oss att det inte nödvändigtvis är så. Vi rör själva till det genom att oroa oss

över familjeproblemen, hjälpa till att kontrollera vad alkoholisten gör, och kanske ta

över en del av det ansvar som igentligen är hans för att tyckte det var nödvändigt. Sid

21 "Hopp för barn till alkoholister, Alateen"

"bland använder vi Gud som syndabock. Vi skyller på Honom

för allting som hänt, när vi igentligen inte gjort allt vi har kunnat i en situation."

Sid 24 "Hopp för barn till alkoholister, Alateen"

"Det är enkelt att skylla våra dåliga betyg på olyckliga hemförhållanden, när det

mycket väl skulle kunna vara så att vi är lata.

Sid 25 "Hopp för barn till alkoholister, Alateen"

Ett barn i nöd och som redan kanske har problem med skam och skuld har inte en chans mot det som läggs på Honom/Henne i Alateen.

Jag anser att denna bok är ett av det tydligaste exemplen på att rörelsen har tydliga sektliknande drag. Vidare så får Oxfordgrupprörelsens tankar slå igenom ganska ohämmat i denna boken. Det är på sitt sätt inte så konstigt eftersom författarna inte har behövt ta någon större hänsyn till eventuell religions tillhörighet eller motstånd mot religion. Man kör helt enkelt över barnen med en ångvält vars hjul består av skuld och skam.

Inom ACoA så använder man i Sverige boken "De tolv stegen för vuxna barn". Denna bok är antagligen en plankning och ombearbetning av AA´s "The Tvelve and Tvelve". Med tanke på att ACoA vänder sig till människor som har vuxit upp ett alkoholist hem (Eller liknande miljö) så är det lite märkligt när det i texten till steg 4 står - "Att göra en personlig inventering är inte (min Kurs) att skriva om vår historia. Det är en lista över vad som händer nu och handlar inte om det som varit". Här slår Oxfordgruppens synda tänkande igenom och lägger skulden på offret.

Det är min erfarenhet att man har problem med stegen 4 - 9 eftersom dom handlar om den vuxnes ansvar och skuld. Att lägga denna aspekt på barndomens upplevelser blir lite märkligt. Många inom ACoA kommer därför inte längre än till början av steg 4.

När man sedan kommer till gottgörelse stegen 8 - 9 så får man verkligt stora problem. Som vuxna har vi väl alla gjort misstag men när man går på ett ACoA möte så är det barndomen som diskuteras. Att leta efter personer som man har skadat som barn känns fel.

Denna genomgång av kopplingen kan av ytrymmes skäl inte bli 100 % uttömmande. AA´s historia finns väl beskriven i flera böcker så jag försöker hålla mig så kort som det går.

Ett av problemen man möter när man försöker att få fram information om Oxford- grupprörelsen är att rörelsen bytte namn och skepnad 1938. Den litteratur som finns om och av Oxford grupperna är skriven på -30 talet. Det finns en del böcker att finna i bibliotekens magasin men förutom Anders Jaelerts bok (The Oxford Group, group revivalism, and the churches in Northern Europe, 1930-1945, with special reference to Scandinavia and Germany) om Oxfordgupp rörelsen så finns det inte mycket tillgängligt för studium.

Rörelsen hade vid den tiden när den var aktiv en omfattning som inte har någon motsvarighet i dag bortsett från just Tolvstegsrörelsen (som är mycket större till antalet medlemmar), men eftersom dagens tolvstegsrörelse är anonym så märks den inte på samma sätt som Oxford grupperna gjorde på sin tid. Inom grupp rörelsen använde man sig av kända personer och man höll offentliga möten som fick mycket stort utrymme i pressen.

Frank ND Buchman 1878 - 1961 (Rörelsens grundare) for runt i världen med ett team av

medarbetare och startade grupper i olika länder.

En av arbetsmetoderna var att få med politiker och liknande kända personer för att skapa publicitet.I Sverige var bland annat Sven Stolpe med i Oxford-grupprörelsen och skrev några böcker i dess anda. Ronald Fangen hade samma position i Norge. Gemensamt för dessa bägge författare var att man lämnade rörelsen efter några år.

Det nya med denna rörelse var att man inte arbetade inom kyrkans väggar. Man höll sina möten hemma hos folk sk. house parties. Man delade sina synder (Shearing) och sökte Guds ledning (Guidance). Målet var att alla på jorden skulle hamna under Guds ledning (God Control). Man tryckte väldigt hårt på att människor skulle bekänna sina synder och sedan gottgöra dom genom att t.ex skriva och be om förlåtelse.

Gruppen hade ingen nedskriven och tydlig teologisk inriktning. Man ansåg sig vara Kristna och ville efterlikna de tidiga Kristna församlingarna. Innan man tog namnet Oxfordgrupp rörelsen (Oxford group movement) så hade man haft namnet "A first century Christian Fellowship". Med tiden blev dock rörelsen allt med politisk i sin inriktning. Man ansåg sig vara en motpol till kommunismen och gjorde stor sak av att man hade många arbetare i sina grupper.

"De fyra absoluterna"

• Absolut Kärlek
• Absolut Sanning(Ärlighet)
• Absolut Renhet

Absolut Osjälviskhet (Se Stora Boken sid 64. Ordet absolut är struket men det absoluta finns antytt.)

• Confidence

• Confession

• Conviction

• Coversion

• Conservation

Dom 5 C´na beskrev frälsningsprocessen inom rörelsen. Först skulle man vinna en persons förtroende. Bl.a genom att berätta om sina egna synder och ge vittnesbörd om den egna förvandlingen.

Nästa C (Confession) gick ut på att få en person att bekänna sina egna synder. Detta var en av hörnstenarna och man gjorde allt vad man kunde för att pressa fram en bekännelse.

Conviction hade till syfte att få personen att inse "The hideousness of ones own guilt" - "Avskyvärdheten i den egna skulden". Denna känsla förberedde personen för nästa steg nämligen:

Conversion - Omvändelsen. Omvändelsen bestod av att börja tro på Gud och att börja följa Oxfordgruppens regler och normer.

Slutligen "Conservation" - Vidmakthållande. Tanken att tro utan arbete var död. Genom att "Give of what was so freely given" = att söka upp och frälsa andra så skulle man hålla den egna tron vid liv.

När jag läser Stora Boken så tycker jag mig se att man följer dom 5 C´na ganska väl.

Förtroendet skapas när en alkoholist talar med annan. (Inget ont i det i sig, det är syftet som avgör). Att kalla alkoholism för "Allergi" eller sjukdom minskar känslan av skam och ökar därmed möjligheten till förtroende.

Samma metod finns givetvis inom alla tolvstegsgrupper eftersom man samlings kring ett avgränsat problem. Dock blir avgränsningen suddigare ju längre bort från AA man kommer.

Steg 1. Erkännandet av maktlösheten inför drogen. Samt steg 4 och 5. Den personliga moraliska inventeringen tillsammans med erkännandet av vad som har kommit fram.

Steg 5, 6 ,7.

Erkännandet av dom egna felens sanna natur samt villigheten att låta Gud ta bort dessa brister.

Steg 2 , 3.

Steg 12. Och tradition 5. Att föra budskapet vidare till de som fortfarande lider. Det ansågs att det enda sättet att hålla tron vid liv var genom arbete med att vinna andra.

Dom andra delarna av Oxfordgrupprörelsens ideer - de 4 absoluterna och de 5 procedurerna finns insprängda i Stegen. I Stora Boken åter kommer själviskheten ofta. Dvs ett av problem anses vara att man inte följer principen absolut osjälviskhet.

Absolut ärlighet återfinns t.ex STB sid 61:

"..... De är till sin natur oförmögna att fatta och utveckla en livsstil, som kräver

omutlig ärlighet."

Andra delar som man tog över var Guidance - Ledning.

Inom Oxford-grupprörelsen så var sökandet av Guds vägledning en central punkt. Man skulle sitta en stund varje dag och lyssna efter Guds ledning. Vad man fick fram skulle man skriva ner och sedan helst kolla med dom andra gruppmedlemarna om det verkligen var Guds ledning. AA´s steg 11 innehåller sökandet av Guds vilja med det egna livet.

Sharing - delning.

Det fanns två typer av delning.

Sharing for confession, shearing for vitness. Samma fenomen anser jag mig ha iakttagit under min tid i rörelsen. Man delar sina egna erfarenheter och talar om de egna karaktärsbristerna. Men när det är nya på mötet så berättar man gärna om hur mycket programmet har hjälpt en och hur effektivt det är.

Gottgörelsen har också sitt ursprung i Oxfordgrupprörelsen. Oftast skrev man brev och bad om ursäkt för gamla "Synder" Inom programmet så är det steg 8 - 9 som innehåller gottgörelsen.

Det var av en gammal bekant som hade blivit nykter inom Oxfordgrupprörelsen som Bill Wilson fick kontakt med rörelsen. Bill befann sig i mycket dåligt skick när Ebby tog kontakt med honom och introducerade Oxford ideerna för Bill. Bill var mitt inne i en suparperiod och men trots detta fick Ebby honom att börja fundera.

Tillsammans sökte dom upp ett Oxfordgrupp möte. Bill gick fram och bekände sina synder men detta räckte inte utan han fortsatte sitt drickande. Parallellt med detta hade Bill haft kontakt med en alkohol läkare Dr. Silkworth. Denne läkare hade en teori om att alkoholism kunde liknas vid en allergi. Han ansåg att vissa människor var allergiska mot sprit och att dom var dömda att gå under i sitt missbruk.

När Bill trots Ebbys försök inte lyckades hålla sig nykter så lade han in sig hos Dr. Silkworth. Under denna vistelse fick Bill en upplevelse av Andligt slag. Denna "Hot flash" påverkade Bill så starkt att han aldrig drack en droppe till i sitt liv. Silkworth kunde inte förklara vad som hade hänt men uppmanade Bill att hålla fast vid vad han hade funnit.

Bill gick nu med i Oxford rörelsen (Anonyma Alkoholister blir myndigt, sid 67) och försökte att hjälpa andra alkoholister genom att frälsa dom in i rörelsen. Detta arbete gick dock mycket trögt och misslyckandet var snarast legio.

Nu kommer Dr. Silkworth med vad som skall komma att bli en av hörnstenarna i det som skall komma att formas till AA.

"Du måste göra dessa människor förtvivlade först. Ge dem medicinska fakta och gör

det rakt på sak. Låt dem få veta att de är besatta och dömda att dricka, berätta om den

fysiska allergi som dömer dom att dö eller hamna på mentalsjukhus om dom fortsätter

att dricka. Om det kommer från en annan alkoholist , en alkoholist som talar till en

annan, kanske det kan knäcka deras uppblåsta ego. Bara då kan du börja använda din

andra medicin, de etiska principer du har tagit med från Oxfordgrupperna."

(Anonyma Alkoholister blir myndigt, sid 71)

Detta i kombination med tankar ur William James "Varieties of religious experience" utgör den sk "Deflations" tanken inom AA. Bill provade Silkworths råd på Dr Bob som han sökte upp vid ett besök i Akron.

Det var här som Bill fick iden att genom och tala med en annan alkoholist så skulle han kunna låta bli att börja dricka själv. Dr Bob och hans fru var aktiva i Oxfordgrupprörelsen och det var genom en gemensam bekant i rörelsen som Bill fick kontakt med Bob.

Det är nu som AA tar sin början. När Dr Bob också blir nykter så börjar dessa två söka upp alkoholister på olika sjukhus och använder dels Oxfordmetoderna för att frälsa dom dels dom egna erfarenheterna av att själva ha slutat.

I detta sammanhang figurerar också CG Jung som hade behandlat en patient som Bill kände. Jung´s råd till sin patient var att för vissa svåra fall av alkoholism så tycktes den enda utvägen vara en religiös eller andlig upplevelse/omvändelse. Jungs påstående används ofta för att understryka att AA´s program är det rätta.

Mellan åren 1934 - 1937 så verkar man innanför Oxfordrörelsen. Men gradvis så uppstod allt mer friktion mellan grupperna som arbetade med alkoholister och dom andra "Vanliga" människorna. Alkoholisterna tonade ned skulden och skammen hos alkoholisten genom att säga att denne var sjuk. Detta stämde dåligt för dom mera renläriga Oxfordanhängarna som ju frälste genom att betona skulden.

1937 bröt man samarbete och AA stod på egna ben. Dock råder det nog liten tvekan om var man tog sina ideer ifrån. Detta betonar också Bill när han säger att man tog sina ideer till stegen från Oxfordgrupprörelsen och Rev. Sam Shoemaker.(Anonyma Alkoholister blir Myndigt)

Såvitt jag förstår så är Rev Shoemaker en av medförfattarna till The Tvelve & Tvelve.

1938 börjar Bill och andra i AA skriva den bok som är den det centrala verket i AA "Stora Boken". Det är nu som stegen kommer till. Stegen kan sägas vara en formalisering av den process som man genomgick som alkoholist i AA för att bli nykter.

Nästan all tolvstegslitteratur har det gemensamt att man använder Stora Bokens sätt att uttrycka sig.

Detta är en mycket auktoritär form eftersom läsaren identifierar sig med "Vi". I dag får man intrycket av att "vi" är alla de påstådda millioner som har tillfrisknat via AA och det ger en kraft och styrka åt texten som gör det mycket svårt att förhålla sig kritisk och ifråga sättande till det som framförs.

Men när boken skrevs så var "Vi" = 100 tal medlemmar. Hur många av dessa som höll sig nyktra resten av livet vet vi kanske inte? Svaret kanske finns hos AA.

Jag antar att till viss del skulle man kunna omtolka texten:

Genomgående för böckerna inom rörelsen är att man utgår ifrån att alla kommer få sina liv förvandlade om man bara följer dessa principer. Baksidan med att uttrycka sig på detta sätt kan vara att om en persons liv inte förvandlas, oavsett hur hårt man än arbetar med Stegen och Programmet, så kommer personen att lägga skulden på sig själv för sitt misslyckande. I sämsta fall kanske man kämpar resten av sitt för att förverkliga de löften om "Sinnesro" som rörelsen påstår sig kunna uppfylla, utan att man någonsin kommer i närheten av att dom slår in.

Man använder även "Vittnesbörds" formen flitigt. Man understryker sina påståenden med berättelser om hur människors liv har mirakulöst förvandlats när man fann AA och Gud. Den genomgående formen i dessa vittnesbörder är att man har försökt allt annat och detta har misslyckats men när man gick med i AA så skedde det en i det närmaste mirakulös förändring. Det är alltid AA som skapat förändringen inte personen själv. Men det skulle lika gärna kunna vara så att deltagandet i AA är ett uttryck för det egna beslutet att förändra sitt liv. Samma resonemang gäller för anhöriggrupperna. Man kommer till gruppen när man har fått nog av livet tillsammans med missbrukaren. Man är mogen för en förändring och söker den aktivt. Men gruppen tolkar personens förändring som en kombination av programmets förträfflighet och Guds ledning.

Vad vi inte får ta del av är dom som misslyckades. Dom nämns på sid 80 "När AA blir

myndigt"

"Det hade varit mängder av misslyckanden men, men nu kunde vi se några

häpnadsväckande framgångar också. en hård kärna av mycket svåra "Sista sekunden

fall" hade vid det laget varit nyktra ett par år, en framgång som saknade motstycke.

Det var minst tjugo sådana fall. När vi hade räknat alla kom vi fram till att uppåt 40

alkoholister var helt nyktra."

Hur många var dessa "mängder"?

Medlems antalet 1939 omnämns till 100. Men hur var det igentliga utfallet?

Hur många hade man försökt med och hur många hade man lyckats med?

I litteraturen får man inga svar. Stora Boken nämner siffror på 75 % (50 % omedelbart 25 % efter en tid) dessa siffror står dock okontrollerbara eftersom vi inte vet det totala antalet.

Man kan säga att boken (Programmet) lider en total brist på ödmjukhet inför sin egen eventuella förträfflighet. Samtidigt som läsaren får veta att ett av dom stora problem är att han/hon inte uppvisar tillräckligt med ödmjukhet.

Samma sak kan sägas om ärlighets tanken. Medlemmen skall vara absolut ärlig men hur står det till med sanningen inom programmet.

"Fitz ville ha ett starkt religiöst inslag i boken. Henry och Jim ville inte ha någon

religion alls. De ville ha en psykologisk bok där man smög in budskapet till läsaren."

(Anonyma Alkoholister blir myndigt, sid 17)

"- Absolut renhet, absolut ärlighet, absolut osjälviskhet och absolut sanning - var ofta

för mycket för dessa fyllon. Dessa idéer fick ges med tesked, inte hinkvis."

(Anonyma Alkoholister blir myndigt sid 78)

Inom AA är det tydligen OK att låta ändamålet helga medlen.

Alternativet är att dö eller börja tro på "Gud sådan vi uppfattar honom". Den enda vägen ur missbruket är att börja tro på Gud. Detta understryks av ett antal vittnesbörder om hur människor har börjat följa "dessa principer" och därigenom blivit räddade undan sitt öde. Gång på gång betonas det att alkoholisten har igentligen inget annat val om han/hon vill överleva.

Man talar aldrig rakt ut om de 4 absoluterna men dom antyds på flera ställen. Tydligast framträder dom på sidan 64 i "Stora Boken" där man gör en helomvändning från den tidigare sjukdoms tanken.

"Själviskhet - självupptagenhet! Detta, tror vi är roten till våra bekymmer........ ."

"Så våra bekymmer är i grund och botten vårt eget fel."

När man når steg 4 i programmet så följer man sedan i mångt och mycket Oxfordgrupprörelsens ideer.

Steg 8 - 9 är gottgörelsen som man inom Oxfordgruppen skötte mestadels brevledes.

Steg 11 är att söka Guds ledning vilket man också fick från Oxfordgrupprörelsen.

Man nog säga att AA tog den teologiska delen från Oxfordgrupperna men lade till egna delar och anpassade dessa ideer för att dom skulle passa det egna syftet. Att genom en religiös omvändelse rädda alkoholister.

Dessutom så lägger man till rädslan. Genom att framhålla att alkoholisten har två alternativ AA eller döden så tvingar man fram en omvändelse med mycket "effektivare" medel än att bara använda synd och skuld vilket var Oxfordgrupprörelsens verktyg.

Det finns inget alternativ för den "Riktiga alkoholisten" annat än AA.

Även om man vid 3 till fällen säger att man inte har monopol på behandling så säger man desto fler gånger att så är fallet. Allra tydligast blir det kanske på sidan 61

"Sällan har vi sett en människa misslyckas, som utan förbehåll följt vår väg.

De som inte tillfrisknar är människor som inte helhjärtat kan följa detta enkla

program. de är vanligtvis män och kvinnor som är så skapta att de inte förmår

vara ärliga mot sig själva.

Sådana olyckliga människor finns det. det är inte deras fel det förefaller som om det

vore medfött. De är till sin natur oförmögna att fatta och utveckla en livsstil, som

kräver omutlig ärlighet. (Absolut ärlighet, från Oxfordgrupprörelsen. Min

anmärkning) Deras chanser är därför mindre än för genomsnittet.. Sedan finns det

också sådana människor, som lider av allvarliga störningar i sitt känsloliv och sitt

själsliv. Trots detta kan de tillfriskna om de förmår vara ärliga." (Stora Boken sid 61)

I detta stycke så säger man ju ganska tydligt att man har ett alternativ som fungerar för alla som försöker tillräckligt mycket. dessutom har man friskrivit sig så om någon misslyckas kan man alltid säga den personen tillhör gruppen "The unfortunates" - "De olyckliga".

På följande ställen har jag funnit meningar som jag tolkar som att man har det enda reella alternativet. Antingen så säger man mer eller mindre rent ut att enda vägen går via AA eller så antyder man det genom att säga att det inte finns någon hjälp att få någon annanstans.

Sid 19:

"Vi skulle eftertryckligt vilja säga, att varje alkoholist, som är i stånd att itu med

problemen med hjälp av vår erfarenhet, kan tillfriskna, om han bara inte utestänger

all inre eller andlig påverkan."

Sid 33:

Första stycket. Samt "Den fantastiska sanningen för var och en av oss....... ."

Sid 35:

"Detta är ett förslag till ett användbart program för var och som lider av

alkoholproblem."

Sid 39:

"Om ditt alkoholproblem är lika allvarligt som vårt är vi säkra på att det inte finns

någon medelväg. vi var framme vid en punkt där livet började bli omöjligt och där

vi bara hade två alternativ. Ett var att fortsätta till det bittra slutet, att sudda ut, så

gott vi nu kunde, medvetandet om en situation, omöjlig att stå ut med. Det andra var

att ta emot andlig hjälp. Vi valde den andliga hjälpen därför att vi uppriktigt önskade

det och var villiga att göra en ansträngning."

Sid 48:

"Men den verklige eller potentielle alkoholisten , praktiskt utan undantag, kan aldrig

sluta dricka med hjälp av självkännedom."

Sid 51

"Än en gång: Alkoholisten har vid vissa tillfällen inget effektivt eget försvar mot den

första drinken. Med undantag för några få sällsynta fall har varken han eller någon

annan mänsklig varelse möjlighet att åstadkomma ett sådant försvar. Hans skydd

måste komma från en Högre Makt."

Sid 61:

Första stycket. "Sällan har vi sett en människa misslyckas ..."

Sid 62:

Det tre grundidéerna : "(a) att vi var alkoholister och vi förlorat....... . (b) att

förmodligen ingen mänsklig kraft kunde befria oss från vår alkoholism.

Sid 114:

"Vare sig familjen väljer en andlig grund att stå på eller inte. så måste alkoholisten

göra det om han skall tillfriskna. De andra måste övertygas om hans nya inställning -

utan en skugga av ett tvivel"

Sid 117: (svagt)

Sista stycket "Det enda svar jag kunde ge ........ ."

Sid 121:

"Om mannen antar ditt erbjudande ...... .Även om du förser honom med den bästa

tänkbara medicinska hjälp, bör han förstå att han måste genomgå en radikal

förändring". Detta kopplat till idéen om andlig omvändelse ger att AA är enda vägen.

Sid 142-143:

"Om du anser dig vara ateist eller agnostiker eller har en annan intellektuell och etisk

uppfattning, som hindrar dig från att acceptera vad som finns i den här boken, är jag

ledsen för din skull. Om du fortfarande tror att du är stark nog för att vinna slaget

ensam, så är det din ensak. Men om du verkligen ärligt önskar sluta dricka sprit för

all framtid och uppriktigt känner att du måste ha någon slags hjälp, så vet vi att vi har

ett svar för dig. Det kan aldrig misslyckas, (Min kurs.) även om du bara använder

hälften av den entusiasm du har haft när det gällt att ta en sup till."

Sid 157:

"Därför har A.A.-arna i följande berättleser ..... om att vi hörde hemma Hos AA."

Sid 160:

"..... "Det finns bara Anonyma Alkoholister inget annat".."

Sid 162: Hela sidan.

Sid 167:

Trots att man påstår att: "Jag menar inte därmed att på något sätt göra ett

misskrediterande uttalande om psykoterapi ...." så är det faktiskt det man gör

eftersom man tydligt visar att inget annat har hjälpt.

Sid 169:

"Läkare har notoriskt varit oförmögna att hjälpa alkoholister ........"

"Präster har försökt hjälpa oss, men har inte blivit hjälpta."

"Psykiatriker har haft tusentals soffor, där dom lagt dig och mig många gånger, men

dom har inte hjälpt oss så värst mycket..."

"Men - Anonyma Alkoholister har hjälpt."

Sid 176:

"Denna analytiker var en kvinnlig läkare, en av de bästa i landet. Hon gjorde allt hon

kunde för att hjälpa upp situationen .... .

Sid 191:

"Mot slutet av min första AA kväll hörde jag talas om de Tolv Stegen, där jag som

alkoholist kunde nå andra stackars alkoholister, vilka läkare, medicin, vetenskap och

religion enbart hade misslyckats med. Genast hörde jag:Det måste föra något gott med

sig."

Sid 197:

"Tidigt år 1939 när AA´s bok just kommit ut, ...... . "Läkare har ingenting att ge

er.det finns ingenting i Guds hela värld, som kan hjälpa er. Ni är kronisk alkoholist,

punkt slut!" Sedan tillade han: " Kanske de här herrarna och den här boken kan hjälpa

er." "

Sid 206:

"Jag hade ett långt samtal med en psykiater, men det ledde inte till någonting."

I USA finns det ett par uppmärksammade rättsfall. Dom handlar om huruvida AA är religiöst eller inte. I ett fall så förvägrades en fånge vissa rättigheter eftersom han vägrade att gå på AA möten. Han stämde fängelse ledningen med motiveringen att det stred mot religions friheten att han skulle behöva gå på AA. I detta fall så vann fången. AA ansågs av domstolen vara religiöst och därmed så stred det mot grundlagen.

I Sverige så har det mig veterligen ej uppstått någon liknande situation med det finns punkter där man skulle kunna tänka sig att det finns rättsliga frågetecken. Så länge en person av egen fri vilja vänder sig till AA eller ett av tolvstegsprogrammen så är det ju individens eget val.

Men i många fall så kan AA - Minnesota behandling ingå i ett ultimatum om behandling eller sparken. Om ett visst företag köper tjänster hos ett Minnesota företag så lär nog företagets alkohol plan vara tämligen färgat av AA´s tänkande. En hypotetisk situation skulle då kunna avlöpa som följer.

1. Personen ställs inför ultimatum. Sparken eller behandling.

2. Vederbörande får behandling fullföljer den men går inte med på AA´s tänkande.

3. Han går inte på AA med är nykter på arbete och har inga problem i övrigt.

4. Personen ses dricka privat (Till och med på ett normalt och kontrollerat sätt).

5 Han får nytt ultimatum antingen går du på AA och är helnykter eller så får du gå.

Här uppstår frågan om det står i konflikt med Svensk syn på tros frihet. Tros frihet måste ju inbegripa friheten att inte tro. Denna frihet kan knappast sägas vara respekterad inom tolvstegs rörelsen.

Annan situation är att en person inte vill ta emot Minnesota behandling enligt företagets alkohol plan. Han söker annan behandling eller slutar på egen hand. Om han i detta läget trots allt får sparken är även detta tveksamt ur rättslig synvinkel.

Dessutom undrar jag hur AA - Minnesota modellens religiösa prägel stämmer överens med vår Social lagstiftning.?

Ett annat fall är under uppsegling där en person som har arbetat 28 år som behandlings assistent fick sparken från sitt jobb samtidigt som man anställde två nya "Nyktra alkoholister". Detta behandlings hem har bytt till Minnesota modellen. Trots att denna person hade fått tolvstegs utbildning så ansågs vederbörande tydligen inte vara kvalificerad! Kanske är det så att man vill hålla fronten enad så att det inte finns personal som har åsikter utanför programmets ramar?

Eftersom man inom AA tonar ned den religiösa delen i sin marknadsföring så är det inte känt

bland allmänheten vilka AA´s inre värderingar är. Ett intressant dokument i detta sammanhang är "Vägledning för information om AA i Sverige" (1994).

I ett exempel på ett brev till en tidning så säger man följande

"AA anonyma alkoholister är en sammanslutning av män och kvinnor, som delar sina

gemensamma erfarenheter, förhoppningar och sin styrka med varandra för att söka

lösa sitt gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna från alkoholism."

Vidare:

"AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter. (Alkoholforskning,

alkoholpolitik, behandling av alkoholism mm kan inte AA framföra några åsikter om)

På en sida med frågor och svar:(Sid 11)

"15. Är AA en religiös organisation?

Nej, men AA innefattar agnostiker liksom människor med tro."

Stämmer denna bild som man ger utåt med den verklighet som finns inom grupperna?

Min erfarenhet är att det finns en yttre och en inre verklig inom tolvstegs rörelsen.

Den kanske viktigaste AA tesen nämligen den om att endast en religiös omvändelse kan rädda alkoholisten göms fullständigt undan när det gäller kontakten utåt. Och även om den dyker upp här och där i texten så missar man den efter man i början av STB påstår att man INTE är religiösa.

Stora Boken verkar vara skriven på ett sådant sätt att om man inte läser den vaksamt och analytiskt så missar man det egentliga budskapet. Detta beror antagligen på att man i början av boken gör utfästelsen att inte vara religiösa, ta ställning i medicinska frågor eller anse sig ha monopol på behandling för alkoholism. När man i texten senare bryter mot alla dessa utfästelser så verkar det som om vi som läsare inte vill tro det som igentligen står. Dessutom vill man ju säkert gärna tro det bästa, alltså ser man inte, speciellt om man snabbläser boken.

Analogin är inte helt orimlig. (Om man inte anser att programmet är bra). "Trojansk häst" är en benämning på en form av data program som fungerar en tid men sen börjar ställa till med saker i datorn. Tolvstegs programmet är ett linjärt program med tämligen enkla instruktioner. Det innehåller hela tiden "Hopp kommandon" tillbaka till dom tre första stegen om man skulle få svårigheter med ett enskilt steg. Kanske är det dessa "Loopar" som gör att vissa personer fastnar i programmet. I stället för att konstatera att programmet är inte rätt för mig så tror man på programmets instruktion om att det fungerar för alla. Bara man följer stegen tillräckligt noggrant.

En person som har tagit till sig detta budskap kommer ju att utgå ifrån att om inte programmet fungerar för mig så är det fel på mig. I gruppen möter man ju dessutom sina likar som påstår att programmet har fungerat för dom. Detta kanske inte alltid stämmer men eftersom det rör sig om tro och ett program som påstår sig fungera så vill ingen påstå att det inte fungerar. Alla upprätthåller iden om att programmet fungerar. Att på stå att det inte skulle fungera på ett generellt plan skulle ju dessutom innebära att det är meningslöst att gå.

Man konstatera att det inte finns något steg som leder ut ur rörelsen och vidare i livet. Steg 12 innehåller dessutom en uppmaning att "Kopiera" programmet till så många som möjligt. Detta att skaffa nya anhängare var en av hörnstenarna i Oxford-grupprörelsen.

Baksidan eller bieffekten är dock - Enligt min åsikt - att vissa personer fastnar i stegen och även om man blir nykter eller drogfri så är det en "Nykterhet" i skuld och skam. Allt gott tillskrivs programmet allt dåligt tillskrivs individen. På denna punkt liknar rörelsen ett antal andra väckelse rörelser. Denna effekt uppkommer dessutom gradvis så att personen märker inte vad som händer. Det är mycket svårt och smärtsamt att ta sig ur om man tillhör den grupp som far illa.

Tolvstegs programmet har varit oerhört framgångs rikt vad det gäller att kopiera och transformera sig. Det finns idag mer än 200 olika typer av problem definitioner med till hörande variant av programmet. Det föds hela tiden nya. I USA är man idag totalt i rörelsen ca: 15 -20 Millioner medlemmar. Vissa talar om rörelsen som USA´s nya "Statsreligion". 

Även om det i princip kanske skulle gå så är det så många människor som idag tror på det och tack vare denna tro så hjälper programmet dessa personer. Att i det läget gå in och ändra på det är nog inte tänkbart. Det skulle antagligen skapa en konflikt som antagligen skulle komma göra mer skada än nytta.

Det som gör det svårt för mig att se en utväg i ett förändrat program är att jag anser att programmets grundtanke är felaktig. Så länge man gör en generell sanning av ett special fall så har jag svårt att se ett fungerande förändrat program. Om man ändrade på grundtanken om frälsningen så faller antagligen 90 % av programmets idéer.

Däremot finns det mycken praktisk kunskap som stämmer.

Jag förstår nu varför det har känts fel varje gång jag har satt mig ned för att försöka skriva om programmet för den typ av anhöriga som jag tillhör. Hur jag än har tänkt så har det känts som det är något som i grunden drar snett. Det är först på senare tid som det känns som jag har förstått hur dom olika delarna kopplar till varandra.

Jag anser att det är viktigt att inte AA´s "Sanningar" om alkoholism får stå oemotsagda. Forskningen tycks ge mycket lite stöd för sjukdoms modellen eller den "Andliga" modellen. Men så länge som den offentliga sanningen är lika med AA´s sanning så är det svårt att föra fram några alternativa självhjälps former. Dom finns men dom har inte nått oss än.

Med tanke på vad jag har beskrivit ovan kanske du som läser detta har fått tämligen kalla fötter vad det gäller Tolvstegs rörelsen. Men det jag har beskrivit är rörelsens sämsta sidor. Att blunda för att dom finns tror jag är det sämsta man kan göra. Tolvstegsrörelsen säljer sig och sitt budskap mycket skickligt och tämligen aggressivt. Man har lyckats kapa åt sig en betydande del av behandlingskapaciteten och allt tyder på att man inom socialtjänsten har

börjat ta till sig idéen om tolvstegsbehandling.

Delar av detta intresset är kanske mer inriktat mot AA som självhjälp än den dyra Minnesota behandlingen. Om mina tveksamheter kring AA - Minnesota modellen har ett berättigande så är ycket viktigt att det startats en seriös debatt kring AA och AA´s sk sanningar.

Det finns en tendens inom rörelsen att inte vilja se forskarnas ifrågasättande rapporter. Då man "Vet" att man har rätt så man tar bara in det som stämmer med dom egna åsikterna. Men eftersom man bedriver professionell verksamhet med dessa "sanningar" som bas så upplever jag det lite "märkligt" att det finns ett synligt gap mellan forskarnas realitet och tolvstegs rörelsens realitet.

Många blir hjälpta av att gå på tolvstegsgrupper. Hur många som har blivit nyktra och fått ett bättre liv via AA vet man väl inte i absoluta tal men dom är väldigt många. Anhörig grupperna är ett stort och viktigt stöd för dom som lever tillsammans med missbrukare.

Jag har aldrig hittills varit på ett tolvstegs möte som har spårat ur. Tack vare programmets strikthet så blir mötena trygga och välordnade. Men det faktum att många blir hjälpta får inte innebära att man blundar för att det även finns dom som far illa i programmet.

Speciellt allvarligt blir det om remitterande instanser inte är medvetna om programmets baksida utan också tror att alla blir hjälpta.

Eftersom det finns en uppmaning att sprida programmet till så många som möjligt så finns det skäl att tro att tolvstegare kommer att söka sig till positioner där man har störst möjligheter att "Hjälpa" så många som möjligt. Som programmet är konstruerat så har jag svårt att se hur en sann tolvstegare skall kunna arbeta sida vid sida med någon som inte tror att programmet är enda lösningen. Följden av detta kan bli att man på vissa håll kommer att vara väldigt tolvstegsinriktade.

Jag anser att det behöver ställas frågor och debatteras kring Tolvstegsrörelsens ideologi, mål och syften. Speciellt som denna rörelse är anonym och inte låter sig studeras på sedvanligt sätt. Om man är så bra som man påstår har man inget att frukta av seriös forskning, tvärt om.

Jag hoppas att denna skrift kan bidraga till att starta en debatt, helst en seriös sådan. Men jag ser samtidigt att det väldigt lätt kan bli skyttegravskrig där olika parter envist gräver ner sig och hävdar sina "sanningar". Men den egna "Sanningen" får aldrig bli ett självändamål när verkligheten visar sig vara en annan än den man vill skall råda. Det som borde vara ledstjärnan är omtanken om individen och respekten inför dennes rätt få den hjälp som passar.

Göteborg Januari 97 Frederick Somerville

IOM (Institute of medicine):Broadening the base of treatment for alcoholproblems,

Keso L: Inpatient treatment of employed alcoholics: A randomized clinical trial on Hazelden

and traditional treatment, 1988

Lindström Lars: Val av behandling för alkoholism, 1986

Hester & Miller: Handbook of treatment for alcoholism; Effective approaches, 1995

Helmersson-Bergmark Karin; AA i Sverige,1995

Ragge Ken: More Revealed; A critcal analasys of Alcoholics Anonymous and the Tvelve

Steps,1991 (finns ej utgiven Sverige men jag har ett antal ex för den som vill låna)

Jarlert, Anders ;The Oxford Group, group revivalism, and the churches in Northern Europe, 1930-1945, with special reference to Scandinavia and Germany - Lund, 1995

Giertz Bo: Stengrunden (Sista kapitlet)

Stolpe Sven: Böckern som skrevs på tidigt 30 tal har tydliga oxford influenser T.ex

"Oxford profiler"

Fangen Ronald: Samma som för Sven stolpe

Stora Boken

Anonyma Alkoholister blir myndigt

De Tolvs Stegen för Vuxna Barn (Kan köpas genom att 125:- sätts in på PG nr 3493000-4

Betalningsmottagare "Tillfrisknande vänner")

:Serien Sjukdomen alkoholism.

Beställes från Firma Tre Ax

box 28

690 70 Pålsboda

Stefanson Gudni ; "Att maximera självläkningen" 1992

Stefanson Gudni ; "Återfalls processen",1991

Stefanson Gudni ; "Tillfrisknande processen",1991

Alanons Tolv Steg & Traditioner (Beställes genom AlAnons huvudkontor i STHLM)

How AlAnon works,1995 (Beställes genom AlAnons huvudkontor i STHLM)

Vägledning för information om AA i Sverige,1994 (Beställes genom AA)